Historisk bakgrund
- Detaljer
- Senast uppdaterad onsdag, 03 mars 2010 18:07
Västsaharaaktionen har sammanfattat den historiska utvecklingen i området, folkets kamp för befrielse från först Spanien och sedan Mauretanien och Marocko och bildandet av befrielserörelsen Polisario, utropandet av den Västsahariska Republiken, och det fortsatta arbetet för Västsaharas befrielse. I dagsläget erkänns den Västsahariska republiken av 61 stater.
LÃ¥ng historia av kultur, folkvandring och konflikter
En del av de folkgrupper som nu finns i Västsahara härstammar från berberstammar som via handelslederna mycket tidigt var i kontakt med den egyptiska högkulturen, senare även Kartago. Många var boskapsuppfödare, som strax före Kristi födelse fick tillgång till dromedarer genom kontakter österifrån.
Under 600-talet kom en arabisk och islamisk invasion som påverkade och omvände många av berberstammarna. De följande tre hundra åren tog berberna kontroll över nordvästra Sahara. Kring 1000-talet stabiliserades inflytandet i den så kallade Almoravida-staten som omfattade nuvarande Marocko, men också stora delar av södra Spanien.
Nästa stora inflyttargrupp till Västsahara kom på 1400-talet från Jemen, och levde under lång tid i konflikt med grannfolken. På 1700-talet stabiliserades situationen, och ett rikt kultursamhälle växte fram.
De koloniala striderna började i slutet på 1500-talet, då Spanien sände in expeditioner i den norra delen av nuvarande Västsahara, Sanguia el Hamra. Även England och Frankrike skaffade sig tillfälliga fotfästen i regionen.
På Berlin-kongressen 1885-86, då kolonialmakterna delade upp makten över Afrika mellan sig, fick Spanien på sin lott att "beskydda" Västsahara, som protektorat.
Gränsen mellan Marocko och Västsahara definierades stegvis i avtal mellan Frankrike och Spanien. Det ledde till blodiga strider mellan västsahariska stammar och franska och marockanska trupper. Full kontroll över territoriet Västsahara fick Spanien inte förrän 1934 - 36.
Det civila motståndet växer sig starkare
Motståndet fanns dock kvar, och i slutet på l950-talet hölls sporadiska demonstrationer mot kolonialmakten, bland annat mot en militär operation som genomfördes gemensamt av Frankrike, Marocko och Spanien mot västsahariska frihetskämpar. Det civila motståndet blev mer organiserat i slutet av 1960-talet, och växte under de följande åren med kulmen i en massdemonstration 1970, som den spanska kolonialmakten slog ned med stor brutalitet.
Händelsen blev en vändpunkt i motståndet, som inriktades på nationell självständighet och väpnad kamp. 1973 bildades befrielserörelsen Polisario, och de första väpnade anfallen mot kolonialmakten genomfördes.
Den självständiga västsahariska republiken utropades 27 februari 1976 i Bir Lehlu inne i Västsahara, sedan förhandlingarna med Marocko och Spanien brutit samman och rent krigstillstånd rådde. Republiken fick på engelska namnet Saharawi Arab Democratic Republic, SADR (förkortningen RASD används i franskspråkig text).
Republiken erkändes snabbt av ett antal stater, främst i Afrika, och kretsen har sedan vidgats. 2010 erkänner 61 stater Västsahara.
Läs listan hos Västsaharaaktionen.
1982 valdes SADR in i föregångaren till den Afrikanska Unionen, OAU. 1984 intog SADR sin plats, varpå Marocko lämnade organisationen.
Republikens grundlag fastställdes senast 1999.
Framväxten av den västsahariska befrielserörelsen Polisario
Polisario (Frente Popular para la Liberación de Saquia el Hamra y RÃo de Oro) bildades 1973. Grundarna var västsahariska studenter vid marockanska universitet som gick samman redan 1971 för att bilda en rörelse för att kasta ut kolonialmakten Spanien och skapa ett fritt Västsahara.
Polisarios första väpnade aktioner var riktade mot mindre spanska militärposteringar. Genom dessa aktioner fick befrielserörelsen sina första vapen. Många av den spanska kolonialmaktens soldater var västsaharier. När Polisario slog till hoppade många av dem av och tog med sig sina vapen till rörelsen.
I och med Marockos och Mauretaniens ockupation av Västsahara 1975 flydde cirka 160 000 saharier till Algeriet. De slog sig ner i flyktingläger i Tindouf, i sydvästra Algeriet, och många valde att gå med i Polisario för att bekämpa ockupationsmakterna. På så sätt växte Polisario fort.
Redan 1979 stod det klart att de mauretanska styrkorna inte klarade av Polisarios angrepp. Mauretanien valde att lämna Västsahara och erkände senare Västsaharas rätt till självbestämmande. För att hålla Polisario stången valde Marocko att bygga en mur för att skydda de ockuperade delarna från befrielserörelsens attacker.
Polisarios ledning och SADR:s exilregering finns i flyktinglägren i Tindouf, men de har kontroll över den tredjedel av Västsahara som Marocko inte ockuperar. Vissa verksamheter finns redan i dessa "befriade områden", och planer finns på en mer samlad förflyttning dit. Polisarios generalsekreterare är sedan 1976 Mohammed Abdelaziz. Han är också vald president i SADR.
Polisario är inget politiskt parti, utan en rörelse med syfte att skapa ett fritt Västsahara. Rörelsen har inget ideologiskt program och den dag Västsahara blir fritt är det upp till Polisarios kongress att besluta om rörelsen ska upplösas eller bli ett av flera politiska partier i ett demokratiskt Västsahara. Under 1970- och 1980-talen förde Polisario en socialistisk retorik, men sedan 1990-talet är rörelsen uttalat för fria marknadskrafter.
Stödjer fredlig intifada
Polisarios generalsekreterare är arméchef för den Västahariska folkets befrielsearmé som har mellan 6 000 och 7 000 aktiva soldater. Innan vapenstilleståndet med Marocko (1991) hade Polisario närmare 20 000 soldater i aktiv tjänst. Alla män och kvinnor över 18 år i flyktinglägren i Tindouf måste göra sin militärtjänst. Polisario kan alltså mobilisera långt fler än 20 000 soldater om det skulle behövas.
Polisario är emot terrorism, men stödjer den fredliga intifada som de västsahariska invånarna i det ockuperade Västsahara inledde 2005. Polisario menar att den är ett bra alternativ till väpnad kamp, men om den fredliga kampen för ett fritt Västsahara på något sätt skulle gå om intet, har rörelsen sagt sig vara beredd att ta till vapen igen.
Polisario har släppt alla sina marockanska krigsfångar. 2005 skrev man på det internationella avtalet mot minor och arbetar med att plocka bort alla sina minor utefter den marockanska muren på det ockuperade området. Marocko är ett av 40 länder i världen som ännu inte skrivit under det internationella avtalet mot minor.
Polisario överlämnade den 10 april 2007 till FN sitt underlag till förhandlingarna om Västsaharas status.
Polisarios förslag till en politisk ömsesidigt acceptabel lösning som ger självständighet åt Västsahara
Dagen därpå kom Marockos plan för Västsahara som autonomt område inom kungariket Marocko
Läs vidare!
Västsaharaaktionen har sammanställt ett urval av litteratur, tidskrifter och uppsatser om Västsahara.
Se listan med publikationer i urval
Källa: Västsaharaaktionen.se, Utrikespolitiska Institutet