Utvecklingspolitikens Kejsare utan kläder

Slindile“Tvångsförflyttningar för så kallad utveckling betyder alltid ökad fattigdom för dem som förflyttas. Vi tvingas in i mindre bostäder med mindre betes- och odlingsmark, om marken överhuvudtaget kan nyttjas. Oftast, när gruvbolaget flyttar in förorenas marken till en sådan grad att marken blir svart och omöjlig att odla något på. När vi höjer våra röster mot regeringen anklagas vi för att ‘uppröra folket‘ och ‘vara emot utveckling‘. Utveckling för vem? Det är vi som lämnas med gruvdriftens konsekvenser och våra liv är mindre utvecklade än de var innan.”

Slindile Noimande är en småskalig bonde i Moçambique och del i de landlösas folkrörelse UNAC, tillika Afrikagruppernas partnerorganisation. Hennes upplevelser stämmer väl överens med andra i världen som fått storföretagens gruvdrift som granne.

Tolkningsföreträdet av begreppet, och därmed definitionen av, vad som är Utveckling menar vissa postkoloniala teoretiker (som Maswana och Lumumba-Kasongo) ska ha kapats av tidigare kolonialmakter. Det handlar om att med nya medel bibehålla dominans över resurser och idéer. Nykolonialismen är dock inte endast förbehållen före detta kolonisatörer, med en skiftande ekonomisk världsordning finns flertalet nya aktörer som söker få sin del av kakan. Kina är ett gott exempel. Shawn Hatting har tidigare på bloggen också skrivit om Sydafrikas dominans i södra Afrika.

Exempel på nutida imperialism är till exempel förevändningen att Irakkriget handlade om ett värnande om demokrati, inte att stärka USA:s geopolitiska ställning eller för dess oljeresurser. Krig är ett övertydligt exempel. Mer subtil blir nykolonialismen när den förkläds till Utveckling och Fattigdomsbekämpande. Här finns många exempel men vi kan fokusera på hur Sverige bidragit till nykolonialism i utvecklingens tecken.

För fem år sedan röstade Sverige Ja till att Sydafrika skulle få låna 3,75 miljarder rand av Världsbanken för att bygga ett av världens största kolkraftverk. Totala kostnaden för kraftverket beräknas till 145 miljarder och utsläppet från detta enda kraftverk kommer motsvara Sveriges samlade utsläpp. Sveriges del av lånet togs från biståndsbudgeten och försvarades av före detta biståndsminister Gunilla Carlsson enligt devisen att fattiga borde ha samma rätt att skapa sig industrialisering som vi. Medhåll fick hon givetvis från sydafrikansk elit, knappast från landets fattiga som efterfrågar förnyelsebar, ren och på hushållsnivå billig energi. I utvecklingens tecken gick så Världsbanken emot sina egna policies om hållbar utveckling. När så det svenska gruvmaskinsbolaget Sandvik två år senare skrev kontrakt på utrustning värd 650 miljoner med sydafrikanska Sasol blir frågan om nykolonialism relevant.

Ett mer slående exempel är Sveriges bistånd till Alliance for a Green Revolution in Africa (AGRA). Klimatkrisen har skapat utrymme för marknaden att hitta på en mängd sk. gröna lösningar till krisen. AGRA är en USA-dominerad allians vars uttalade syfte är att öka världens matsäkerhet med hjälp av massivt monokulturellt jordbruk odlad med hjälp av amerikanskt tillverkade genmodifierade frön, deras gödningsmedel och bekämpningsmedel. Det är knappast en grön revolution för Afrika. Det betyder att småbönder, som lever på småskaligt jordbruk, måste ge plats åt storjordbruken. Maten som produceras kommer förse Västvärlden och de som har råd att betala för den, inte bonden som just förlorat sin försörjning, inte utvecklingsländernas fattiga befolkning. Biologiskt multikulturellt jordbruk ersätts av ett jordbruk som slår ut lokala ekosystem, bidrar till övergödning och med transporter som bidrar till klimatutsläppen. Vinnaren? Multinationella matföretag och världens rika befolkning. Den ekonomiska eliten har stärkt sin dominans i den globala mathandeln.

Chikweti är ett skogsbolag i Moçambique och dotterbolag till svenska Global Solidarity Forest Fund, (GSFF) som är en etisk investmentfond och bland annat ägs av Västerås stift. För 10 år sedan investerade fonden i sammanlagt 74,000 hektar mark för tallodling. Investeringen skulle bidra till hållbara investeringar för aktieägarna och för lokal utveckling. Det är tveksamt om någonting skulle kunnat göra investeringen värre för lokalbefolkningen. Moçambiques skogsmyndighet anklagade fonden för att illegalt ha stulit 32,000 hektar. Småbönder tvingades flytta från sin mark efter att markförhandlingar skett med traditionella ledare som mutats. De få jobb som skapades var korta säsongsarbeten och övrig personal anställdes efter ett rasistiskt system.

Afrikagrupperna och våra partner motsäger oss den här utvecklingen. Vi arbetar uteslutande med gräsrotsrörelser som drabbas, och vars fattigdom förvärras, av ovanstående exempel. 2006-2014 års svenska regering genomförde mycket bistånd och handel som motsatte sig svenska regelverk och på flera sätt förvärrade fattigdom. Vi hoppas att sittande regering har förmåga att se igenom när nykolonialism förkläs i fattigdomsbekämpningens kostym.

Agnes Nygren

Kommunikatör, Afrikagrupperna, Johannesburg/Sydafrika

Recommended Posts