Solidaritet över gränserna i ett rasistiskt klimat

Arbetarna, som ofta lever under omänskliga förhållanden, hålls utom synhåll för besökare.

Juliet Sithole från fackföreningen General Agriculture and Plantation Workers Union of Zimbabwe (GAPWUZ) berättar med stor känsla om det samarbete facket haft med Afrikagruppernas partner tillika fackföreningen Sikhula sonke.

Båda facken, i Sydafrika och Zimbabwe, arbetar för värdiga levnads- och arbetsförhållanden för arbetare inom jordbrukssektorn. Under 90-talets våldsamma landreformen i Zimbabwe tvingades många fackföreningar på knäna. Många flydde som bekant landet och många blev av med sina arbeten i det storjordbruk som i stort sett stod still det kommande decenniet.

Det beräknas att nära halva det zimbabwiska folket idag lever i diaspora. Ingen vet säkert men det talas ibland om fyra miljoner zimbabwier som korsat Sydafrikas gräns. Många går att finna på de kommersiella jordbruken på sydafrikas landsbygd.

Där möts de alltför ofta av rasism, fördomsfullhet och hot. Det är därför en mycket svår grupp att organisera, säger Patricia Dyata -generalsekreterare på Sikhula sonke. När de främlingsfientliga attackerna började i kåkstäder och på jordbruksgårdar gjorde vi mycket för att få våra medlemmar och andra som arbetar i sektorn att förstå vilken situation zimbabwierna kommer ifrån. De beskylls för att ta arbete från sydafrikaner och driva ner lönenivåer. Det var då vi kontaktade GAPWUZ.

Samarbetet över gränserna har haft många fördelar, säger Juliet från GAPWUZ. Förutom den gemensamma kampen mot rasism arbetar många sydafrikaner och zimbabwier för samma chef. Multinationella och transnationella jordbruk har odlingar i flera länder. När vi kollektivt förhandlar löner på en gård kan vi lyfta på luren och ringa Sikhula sonke som hade förhandlingar veckan innan. När vi sen konfronterar ägarna om varför de endast erbjuder sina zimbabwiska arbetare hälften av höjningen de erbjöd sina sydafrikanska arbetare undrar de hur vi kan veta och argumenten om orimliga lönekrav ställs på ända, berättar Juliet.

Zimbabwierna är våra bröder och systrar, de försöker som alla andra bara försörja sina familjer. Vi måste höja blicken för att tillsammans kunna förbättra för oss alla. Det är inte zimbabwier eller andra invandrare som betalar usla löner. Det är företag som gör flera hundra procent i vinst årligen. Det är det förhållandet vi måste ändra på och det går inte om vi spelas ut mot varandra, säger Patricia.

 

 

Recommended Posts