#FeesMustFall –ingen lösning i sikte/no solution in sight

Under senast veckorna har protesterna intensifierats på flera av sydafrikas universitetet. Från  University of KwaZuluNatal i Durban till Rhodes University i Grahamstown till Witwatersrand (Wits) i Johannesburg har studenter tagit till gatorna I kampen för jämlik och fri universitetsutbildning. Upproret, som organiserats under den nu berömda hashtaggen #FeesMustFall, började förra året.

Sedan Högre Utbildningsministern, Blade Nzimande, uppgav att universitetsavgifterna skulle öka med 8 procent har protesterna fått nytt liv, blivit mer hårdföra och ur vissa hänseenden mer våldsamma. Kriminella krafter har utnyttjat situationen och butiksägare har sett sina affärer blivit sönderslagna och plundrade, vilket lett till kraftfulla interventioner från polis.

Studenternas ilska är inte separerad från det resterande samhällets missnöje. Tvärtom så är protesterna del av de större spänningar som följt i spåren av alla de löften som aldrig infriats efter apartheid. Missnöjet manifesteras genom en rad exempel; stora strejker bland lantbrukare och gruvarbetare, den senare kulminerade i den brutala Marikanamassakern, uppror bland obetalda, oerkända och kvinnliga arbetare som hemsjukvårdare och de oräkneliga protesterna mot utebliven samhällsservice. Universitetsstudenter är bara ytterligare en i raden av den frustrerade massan som har fått nog av status quo.

Det nuvarande och långvariga dödläget mellan studenterna å ena sidan och universitetsledningen och regeringen å den andra sidan gör framtiden obestämbar. Regeringen, som själv är upptagen med egna partistrider, har varit oförmögen att hitta en godtagbar lösning. För att försöka tvinga fram förhandlingar har studenterna stängt ner flera universitet och i vissa fall avbrutit klassundervisning medan polisen och de än farligare privata säkerhetsstyrkorna försökt kuva upproren.

Igår presenterade Finansminister Pravin Gordhan, som själv är på kollisionskurs med president Zumas läger i regeringspartiet ANC, kommande nationella budget. Gordhan öronmärkte 17.6 miljarder rand för högre utbildning till studenter från fattig bakgrund. Även om budgeten ger en strimma av hopp för universitet som balanserar på den finansiella avgrunden betyder det inte att utbildning kommer bli befriad från avgifter. Studentrepresentanter från 26 universitet över hela landet har svär på att föra kampen för ekonomisk frihet och fri avkolonialiserad utbildning vidare.

Hassan Mao, praktikant på Afrikagrupperna i Johannesburg

 

During the last weeks the student protests has intensified on several of South Africa’s Universities. From the University of KwaZuluNatal in Durban to Rhodes University in Grahamstown to the Witwatersrand (Wits) in Johannesburg students continued to take to the streets to demand fair and free university education for all. The uprising, organised around the now famous hashtag #FeesMustFall, began last year.

Since the announcement of 8% fees increment by Higher Education Minister, Blade Nzimandemore, in late September, the protest has gained new impetus and entrenched and to an extent more violent. Criminal elements have taken advantage of the unrest as looting and ransacking of nearby businesses has accompanied the street protests -prompting a heavy handy response from the police force.

The prevailing logic is that, the student protests are not divorced from the rest of societies’ grievances. On the contrary, the protests are part of wider social tensions emanating from failed post-apartheid promises. This discontents manifesting itself through for example; strikes by farm and mineworkers, which brutally culminated into the Marikana massacre, uprisings by unpaid and unrecognised feminized labour such as care work and the uncountable numbers of community service delivery protests. University students are merely the latest group in a logline of frustrated masses fed up with the status quo.

The current and prolonged impasse between student activists on one side and the university administration and in extension the government on the other, has led to an uncertain future. The government, it self-embroiled with infighting, is unable to find an amicable solution to the current situation. In a bid to push through negotiations, the students have been shutting down major universities and in some instances blocking classes, while the police force and more dangerously private securities have been clamping down on student activists.

This week, the Finance Minister Pravin Gordhan, himself in collision course with the Zuma function of the ruling ANC party, presented the national budget. Pravin, in his budget presentation, pledged to set aside 17.6 billion rand to subsidize higher education for the poorest of students. Although the gesture is a glimpse of hope in the struggle of free higher education, it’s unlikely to put an end to the student uprising. Student representatives across the 26 major universities in the country are vowing to continue their struggle for economic liberation and the realization of free decolonized university education for all.

Hassan Mao, intern at Afrikagrupperna in Johannesburg

Recommended Posts