Ensidig medierapportering om Sydafrika

I takt med att högervindarna drar över Europa nås vi av nyheter med rasistisk prägel även från Sydafrika (och USA). De flesta av nyheterna handlar om landreformerna, rykten som omgärdar dessa och nyheterna är oftast vinklade med fokus på de vita farmägarna.

Redan i våras ville SVT i ett nyhetsinslag få det till att vita farmägare i Sydafrika är hotade, och att den lagliga expropriering som sker i Sydafrika skulle upprepa de landreformer som genomfördes i Zimbabwe i början av 2000-talet. Som tur var korrigerade Johan Ripås, SVTs korrespondent i Afrika vid denna tid, deras felsägningar och förklarade att det inte är de vita lantbrukarna vi ska oroa oss för. I stället ska vi vara bekymrade för situationen för de svarta lantarbetarna som arbetar på de vitas marker. Vita utgör omkring 9 procent av Sydafrikas befolkning, men äger 72 procent av den privatägda jordbruksmarken. Det ojämställda markägandet bidrar till att klyftorna mellan vita och svarta sydafrikaner fortfarande är mycket stora

I slutet av augusti rapporterade Lantbrukets Affärstidning om att ”rädslan sprids bland vita bönder i Sydafrika” och det därför är dags att reda ut saker och ting. För att förstå den expropriering som sker i Sydafrika idag måste en förstå kontexten och bakgrunden. Så vi börjar med den:

Jordbruket, som bidrar till en stor del av landets ekonomi idag, har historiskt bidragit till att utveckla Sydafrika till en av de ledande ekonomierna på kontinenten. Men det industriella jordbruket har också orsakat avsevärd förstörelse för svarta samhällen och varit med och bidragit till motsättningar mellan vita och svarta sydafrikaner. Erfarenheter från de svarta lantarbetare som bor på farmer, ofta ägda av vita personer, talar om strukturella ojämlikheter skapade genom en lång historia av rasism, avsaknad av mänskliga rättigheter och expropriering. Med detta kommer också vittnesmål från lantarbetare som förlorat sina hem, mark och försörjning, vilket är vanligt i dagens Sydafrika.

Vad som lett till detta är det koloniala arbetssystem som tvingade svarta markägare att bli hyresgäster på sin egen mark, eller till och med som slavarbetare i delar av den tidigare Kapkolonin och de gamla Boerrepublikerna. Individer och familjer var tvungna att överleva genom att arbeta på sin egen mark som tvångsöverlämnats till vita. Sedan kolonialtiden och genom apartheideran har vita kontrollerat nästan all mark i Sydafrika. När apartheidsystemet avskaffades började mark att omfördelas till den svarta befolkningen, men förändringarna gick långsamt. Om detta skriver Ibsa Kekeba i blogginlägget ”Vilka är landreformerna egentligen till för?”. Där skriver han:

Bönderna behöver tillgång till betesmarker och odlingsbar mark för deras uppehälle. Just nu är landreformerna anpassade till kommersiellt jordbruk, vilket stängt dörrarna för det egna småskaliga. Även reformerna går långsamt och förlitar sig primärt på att icke-statliga organisationer som SPP stöttar de drabbade grupperna i kampen för schysta levnadsvillkor. Vi bör fråga Sydafrikas regering: vilka är landreformerna till för? Är det för storföretag och vita landägare eller för dem fattiga?

Hans frågeställning ställer den svenska nyhetsrapporteringen på sin spets – något som idag är en väldigt vinklad nyhetsrapportering. (Bortsett från den media som har korrespondenter på plats.)

Varför har frågan om landreformer blossat upp igen?
Redan 2016 röstade parlamentet igenom en förordning som gjorde det möjligt för staten att köpa mark med tvång. Dock har ANC nu bestämt sig för att omformulera förordningen för att den ska synka med ANC:s nya förslag – att kunna låta staten tvångsöverta mark utan kompensation.

ANC anklagas som ett led i detta av sina kritiker för att vara populister. De närmar sig därmed partiet EFF, som har sitt stöd hos de yngre sydafrikanerna som tycker omfördelningen går för långsamt, och därmed förbereder sig för valet 2019.  Om de anklagas för att vara populister nationellt, så får ANC både ris och ros utomlands. Theresa May, Storbritanniens premiärminister, stöttar öppet en lagenlig reform samtidigt som USA:s president Donald Trump twittrade om ett “storskaligt mördande av vita bönder” – en falsk bild som skapats av lobbygrupper och sedan spridits till väst, vilket också kastar oss tillbaka till hur svensk media rapporterar i frågan.

Trumps tweet innebar en förolämpning för Ramaphosas regering och den sydafrikanska regeringens svar på presidentens tweet kan också det skapa oro. Handelsavtalen mellan USA och Sydafrika är viktiga för den redan mycket ansträngda sydafrikanska ekonomin.

Detta innebär tillbakadragandet av förordningen
Parlamentet har tillsatt en Konstitutionell granskningskommitté som har till uppgift att hålla offentliga konsultationer över hela landet om förordningens tillägg – att expropriera land utan ersättning och skälet till att göra så.

Utskottet inrättades efter att parlamentet röstade för ett förslag i februari för att inleda en process för att ändra paragraf 25 i konstitutionen – känd som fastighetsbestämmelsen (Property Clause). Utskottet måste rapportera till parlamentet om sina resultat senast den 28 september, så det återstår att se vad som kommer att hända. Inte ens våra partnerorganisationer SPP och Ecarp, som är experter på ämnet, vågar gissa på vad som komma skall.

!!!
Vad som är viktigt att konstatera och lyfta är att det förekommer mord på farmägare. Men de mördas inte på grund av sin hudfärg utan för att de anses vara rika, och har skott sig på den orättvisa fördelningen av mark i landet.  Det är dags för svensk media att lyfta perspektivet till den stora majoritet som är drabbade av den ojämna fördelningen av mark  och inte svälja de högerorienterade mediernas bete.

Bild: Gert Bezuidenhoud arbetar på en farm i Citrusdal i Sydafrika och är medlem i vår partnerorganisation SPP. Gert har haft möjligheten att odla och ha grisar på den mark som han hyr av farmägaren. Alla jordbruksarbetare har inte den möjligheten. Fotograf: Agnes Nygren

 

Recommended Posts