Besök på bosättningen Enkanini

Under mars månad anordnade Bertil Högberg en medlemsresa för Afrikagruppernas medlemmar till Sydafrika och några av våra partnerorganisationer där. Ett av besöken gick till bosättningen Enkanini tillsammans med vår partnerorganisation Church Land Program och här kommer en hälsning från Inger Johansson.

Invånarna i bosättningen Enkanini bor på en landremsa längs en väg i utkanten av Durban.

Över 200 skjul på en 6-10 m2 har byggts av upphittade skivor och plankor, plywoodbitar, papp och korrugerad plåt. Det finns tre illegala vattenkranar på området, och de lär få vara ifred åtminstone över valet i höst. Elledningar hänger mellan skjulen. Här och var finns små odlingar med kål, majs, spenat och sötpotatis, och centralt finns en röjd yta där man håller på att bygga ett dagis.

Att människor vill bo här beror bland annat på att man kan ta sig till skolor och arbeten i centrum – som i andra delar av Sydafrika är ofta kommunikationerna dåliga.

De ursprungliga invånarna i bosättningen Enkanini, ett 30-tal familjer, hade trängts ut från äldre bosättningar, på senare tid kommer folk från olika håll och är idag över tusen som ockuperar det nedgångna skogsområdet.

De första kom för åtta månader sedan, och de har trakasserats och förföljts alltsedan dess av kommun och polis. Ofta blev deras hus nedrivna flera gånger.  Omgivande områden är oroliga för att det ska bli problem, och att värdet på deras hus och tomter ska minska.

Invånarna har fått värdefullt stöd från organisationen Albahlali Basemjandolo som organiserar invånare i bosättningar. Namnet betyder ”recidency of the shit”. De har 44 000 medlemmar. De är representerade på distriktsnivå (regionnivå) och därifrån har bosättningen fått hjälp som kan visa sig betydelsefull – deras skjul har registrerats formellt av en provinsmyndighet, och fått ett nummer på väggen, vilket ger en viss legitimitet. Men Albahlali Basemjandolo är under ständig attack – inte mindre än sju av deras ledare har dödats.  Deras generalsekreterare kom till mötet med oss.  De får stöd av den organisation som Afrikagrupperna stöder – Church Land Program, som tog med oss dit.

Vi står på ett nyröjt område mitt i bosättningen, som ska bli daghem. Från början är det några stycken som vill prata med oss, men fler och fler strömmar till. Snart är de ett sextiotal, noggrant sorterade i kvinnor på ena sidan och män på den andra. De berättar om problem med vatten, elektricitet, toaletter, trygghet….  Plötsligt dyker en vit man i uniform upp, en ”councelor” från kommunen som aldrig kommit till settlement förut. Invånarna menar att han, liksom polisen, samarbetar med medelklassen för att avhysa gruppen…

Ledaren för byn heter Mokoeino och är 18 år. Han talar med auktoritet och alla lyssnar. Den ursprungliga hopplösheten över smuts och uppgivenhet har ersatts med intryck av beslutsamhet, hopp och kraft.

Läs mer om Church Land Programme

Recommended Posts