Arbete med livet som insats -till en lön så låg att den inte går att beskatta

Utanför sydafrikanska ambassaden i Stockholm. Fotograf: Åsa Eriksson

Utanför Stockholms ambassad i måndags samlades nära hundra personer för att visa solidaritet med arbetare i Sydafrika. Det var naturligtvis massakern i Marikana som föranledde manifestationen.

Sydafrikansk mainstreammedia är enligt min mening alltför okritisk mot poliskåren och de som ytterst bär ansvaret för deras övervåld -regeringen. Det tog President Jacob Zuma nära en vecka att besöka platsen för massakern och lika länge för ANC-anslutna paraplyfackföreningen COSATU att överhuvudtaget göra ett uttalande. När uttalandet väl kom beskylldes utbrytarfackföreningen AMCU med hårdare ord än polisen.

På ett öppet möte i Kapstaden igår kväll samlades cirka 200 personer för att visa solidaritet med de strejkande gruvarbetarna. På plats var en av AMCU:s förhandlare vid namn Jeff Mphahlele.

-AMCU bildades av Joseph Mathenjwa efter att han utvisats från (COSATU anslutna) NUM då han ifrågasatt NUM:s nära relationer med gruvledningen. Relationer som i vissa fall lett till välbetalda positioner inom gruvindustrin (en av NUM:s föredetta grundare, Cyril Ramaphosa, sitter numera i Lonmingruvans styrelse). AMCU existerar för att andra fackföreningar tappat arbetarnas förtroende.

Som nämnts tidigare i bloggen verkar massakern också bli en scen för partipolitisk poängplockning. Julius Malema, numera avstängd ordförande i ANC:s ungdomsförbund har i Marikana hållit tal där han förkastar ANC:s ledning. Jeff Mphahlele kommenterade även detta skådespel genom att säga:

Möte i Kapstaden

-Igår sa de (ANC och dess allierade fackförbund) att Malema var en av dem. Idag säger de att Malema är en av oss. Men Malema är ingen gruvarbetare. Han har inget medlemskap i AMCU och om ni tittar i någon av våra medlemmars telefoner kommer ni inte hitta hans nummer där. När fackföreningar allierar sig med politiska partier börjar problemen. AMCU allierar sig därför bara med arbetare, vi kommer aldrig alliera oss med partipolitik!

En annan av talarna på massmötet var Oscar Ndumbane, strejkande gruvarbetare vid Lonmingruvan, sammanfattade Sydafrikas ekonomiskt exploaterande natur när han sa:

-Hur kommer det sig att en gruvarbetare som arbetar heltid, med livet som insats varje gång han går under jord, måste ansöka om RDP-hus?

RDP husen är en statlig åtgärd som infördes med demokratin efter den mångmiljonhemlöshet apartheid skapat. Husen distribueras gratis efter smärtsamt långa väntelistor. Det är ett projekt som därtill inte tillnärmelsevis lyckas hålla jämna steg med pågående urbaniseringtakt.

Frågan är därför mycket relevant. Hur kan man förvänta sig att landets svarta befolkning ska kunna resa sig ur fattigdom om ett heltidsarbete innebär att man är lika beroende av statens fattigdomsinterventioner som förut? Om lönenivåer är så låga att de inte anses gå att beskatta? Om heltidslönen inte räcker till att ens börja investera i livets troligtvis viktigaste materiella beståndsdel –ett hem? Detta i en sektor som är en av världens mest lönsamma –platinaindustrin.

Istället för RDP-hus inkvartas arbetare i konservburkar som dessa. Ca 12 kvadratmeter stora, iskalla om vintern och stekheta på sommaren.

Recommended Posts