Utan förmåga att lyssna kommer vi förbli rädda

”När jag fick mitt positiva hivbesked hade jag två tankar. Kommer jag bli ensam nu, kommer min familj och mina vänner att ta avstånd? Den andra tanken handlade om barn, jag hade alltid föreställd mig att jag skulle bli mamma en dag, hur skulle det gå nu?”

Maria (som egentligen heter något annat) är en vanlig exceptionell ung svensk kvinna. Hon växte upp med sin mamma i samma hus som sina morföräldrar. Som liten var hon knubbig och som så många andra barn blev hon retad för det.

”Det blev värre med åren. Det formade min personlighet. När jag inte ville gå till skolan men ändå var tvungen mådde jag i perioder jättedåligt. Men det gjorde mig modig och hjälpte mig inse att jag hade rätt att vara den jag är. Det har hjälpt mig sedan hivbeskedet. Jag har en del av min mormor i mig som levde efter devisen ’skit händer i livet och sen går man vidare’.”

Maria var 20 år när hon blev mycket sjuk. När hon togs in på sjukhus visade det sig att hon redan utvecklat aids och hennes immunförsvar var så hämmat att hon inte fick vistas i folksamlingar då hennes kropp osannolikt skulle kunna försvara sig mot ens den minsta bacill.

”Jag gick till jobbet dagen efter beskedet och struntade fullkomligt i vad läkarna sa. Det var mitt sätt att hantera det, att bibehålla motivationen. Jag trodde jag skulle dö och skrev snabbt ihop en lång bucket list. Det var tio år sedan och jag har prickat av alla punkter på den listan idag.”

Maria var öppen med sin status från första dagen. Redan efter tre månader började hon föreläsa om hiv. Hennes första publik var 100 sjuksköterskestudenter. Hon bad om att sitta med på första delen av lektionen anonymt. Dels för att höra vilka uppfattningar som fanns i rummet och dels för att styrka poängen av att hiv finns ibland oss. När läraren uppgav att klassen nu skulle träffa Maria som ska berätta om hur det är att leva med hiv blev salen knäpptyst när Maria ställde sig upp ur publiken.

”Det är klart att det blev obekvämt för vissa. Det hade ju luftats en del okunniga påståenden. Som ‘Om jag fick hiv skulle jag aldrig mer ha sex för det skulle vara omoraliskt‘ eller ‘Jag skulle vägra behandla någon som är hivpositiv’. Det var svårt men samtidigt ville jag veta vilka fördomar som fanns för mig därute. Efteråt blev läraren kritiserad av studenterna som känt sig utelämnade.”

Maria menar att det är okunskapen som skapar rädsla för människor som lever med hiv. Inte ens där kunskapen borde finnas, som i sjukvården, finns den. På en vanlig läkarmottagning kan man få ett sår sytt av sjuksköterskor i rymddräkter… Maria menar att det egentligen bara är på infektionsmottagningen som hon kan vara säker på att behandlas på det sätt viruset kräver.

"Maria" (bilden är arrangerad)

“Maria” (bilden är arrangerad)

”Okunskapen leder också till självstigma. Jag blev med barn för några år sedan. Aborten var inte ett lätt beslut att komma fram till men jag var inte redo då. Mödravårdscentraler kan vara väldigt utelämnande platser. Jag mådde jättedåligt och skuldbelagde mig själv när jag låg där i sjukhusklänningen. Sjuksköterskorna var hurtiga och pratade om vardagliga ting, medan jag gick igenom ett existentiellt trauma. Jag trodde de dömde mig för att jag gjorde aborten och jag trodde de dömde mig för att jag haft oskyddat sex.”

Idag mår Maria bra. Hon och hennes sambo tror sig vara redo att skaffa barn ihop nu. När aborten hände hade de precis träffats.

”Jag är inne i en ny del av mitt liv. Jag växte upp alldeles för snabbt. När man är 20 har ju livet bara börjat men jag trodde att livet var över. Livsstressen då har fått mig att känna mig lite tom nu. Eller så är det bara en vanlig 30-årskris? Men i mitt liv just nu så träffar jag många människor i svåra situationer, krigsoffer, flyktingar och så vidare. Jag har alltid varit en känslomänniska som reflekterat och analyserat mycket. Men just nu är det som att jag har skrivet i pannan ’du kan prata med mig!’.”

”Jag skulle önska att människor skulle våga möta sina rädslor mer. Vi går alla igenom svåra saker men av olika grad. Om vi kunde lära oss lyssna bättre skulle vi inte behöva vara lika rädda. Men vi vill gärna att saker ska vara som de alltid varit. När vi är ”bortskämda” med livet reflekterar vi mindre. Politiker som tycker att abort ska regleras är själva inte kvinnor och har ingen anledning att vara rädda för att bli gravid. De borde lyssna till kvinnors rädslor, livssituationer och resonemang till varför de gjorde sitt val. Vi är rädda för det okända. Om vi inte kan tala och framförallt lyssna på varandra kommer vi förbli rädda.”

Under maj pågår Afrikagruppernas kampanj mot mödradödlighet. Tillsammans med våra partnerorganisationer kämpar vi för att alla ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp, sexualitet och reproduktion. Vi vet att tillgång till mödravård och barnmorskor, tillgång till preventivmedel, tillgång till hivbehandling och rätt till laglig och säker abort räddar kvinnors liv.

Mors dag är 31 maj och vi uppmuntrar dig att köpa vårt fina morsdagskort och skicka till några mammor som du tycker om! Vi säljer även handgjorda armband av återvunna vattenledningar som tillverkas av en grupp kvinnor i Namibia som lever med hiv.  Armbanden och korten hittar du här www.afrikagrupperna.se/gavoshop

Ingen mamma ska behöva dö under en graviditet eller förlossning. Stöd Afrikagruppernas arbete för att fler mammor ska överleva!

Läs mer om kampanjen på www.afrikagrupperna.se/allamammor

/Agnes Nygren, informatör och programhandläggare

 

Recommended Posts