Prata om normer och jämställdhet inför mors dag!

Varning! Den här texten kan uppfattas som provocerande eftersom den tar sin utgångspunkt i en heteronormativ parrelation, och ett föräldraskap med en närvarande mamma och en närvarande pappa.

På söndag är det mors dag. Det väcker en hel del tankar hos mig kring mammarollen och normer om omvårdnad. På många sätt lever jag i en bubbla. I en relation där vi båda kallar oss feminister och delar lika på föräldraledighet. Där jag förväntar mig att mina vänner som är föräldrar också delar lika på föräldraledigheten.  Men också att jag, i denna bubbla, ständigt förvånas över att mammorna ändå tar ut mer ledigt, tar mer ansvar, projektleder. Trots att de också är feminister som strävar efter jämställdhet. Varför är det oftast mammorna som har koll på vilka vinterkläder som behöver köpas in, långt före de första minusgraderna? Som vet barnets storlek på kläder och skor. Som planerar och ser till att solkrämen finns på förskolan när vårsolen börjar skina starkare. Varför är det mammorna, och inte papporna?

Det handlar om normer. Genusnormer är oskrivna sociala regler som anger vad som förväntas av kvinnor och män, flickor och pojkar för att bli accepterade och få social status, i en given tid, i ett givet sammanhang. Dessa förväntningar blir till norm när de delas eller efterlevs av många i ett samhälle. Inom systemen tillskrivs kvinnor och män olika uppgifter, roller och positioner.

Kvinnors och mäns föräldraskap påverkas av dessa sociala normer, könsstereotyper och förväntningar. Faderskap förknippas med förvärvsarbete, försörjning och prestation – en indirekt omsorg. Pappor ska uttrycka auktoritet och disciplin, långt ifrån en nära och lyhörd omsorg. Moderskap å andra sidan är kopplat till att ge omsorg, uttrycka empati, vara omhändertagande och sätta andra familjemedlemmars behov framför sina egna.

Mammor ansågs förr ha en viktigare roll för barnens hälsa och utveckling, på grund av dessa normer om föräldraskap som gjorde mammor till primära omsorgsgivare. Det fanns (finns?) idéer om att mammor och pappor skulle stå för olika roller i föräldraskapet. Pappan skulle försörja familjen och mamman stå för trygghet och omsorg. Tack och lov anser de flesta idag att föräldrars deltagande, lyhördhet och omsorg har betydelse för barns välbefinnande och känslomässiga och sociala utveckling – oavsett föräldrarnas kön.  Kvinnor och män har samma biologiska förmågor till omvårdnad. Det är inte förälderns kön som avgör dess förutsättning och förmåga att ta hand om sitt barn. Men ändå. Normerna och stereotyperna finns där och fortsätter spöka.

Normer för maskulinitet får olika konsekvenser för pojkar och män beroende på till exempel sexuell läggning, könsidentitet, ålder, etnicitet och utbildning. Dessa normer kring maskulinitet bärs och reproduceras av både kvinnor och män. Mer kunskap om normer behövs i jämställdhetsarbetet. Män som tar ut längre föräldraledighet eller förespråkar andra värden än exempelvis karriärism, prestation eller ekonomisk framgång bryter mot normerna för maskulinitet. Detta kan medföra bestraffningar eller sanktioner på olika sätt, som att inte bli befordrad, utanförskap och ifrågasättande. Självklart är varken kvinnlighet eller manlighet något enhetligt eller universellt, snarare teman med variationer. Men föreställningar om manlighet har ändå vissa konstanter som fysisk styrka, självständighet och mod. Alla män och pojkar påverkas inte på samma sätt av normerna, men alla måste förhålla sig till dem.

Delad föräldraförsäkring infördes i Sverige 1974. Detta innebar att föräldrarna kunde dela på ledigheten och vara hemma lika länge. Förväntningarna på jämställd fördelning infriades dock inte. Förändringar kom först med öronmärkta månader. Idag är den öronmärkta pappaledigheten 3 månader och pappor tar ut 25,8 procent av föräldraledigheten. Det är svårt att bryta mot normer och förändring tar tid. Även om fler pappor är hemma mer med sina barn så är fördelningen fortfarande långt ifrån jämställd. Förändringen går för långsamt. Förutom att kvinnor tar ut en betydligt större andel av föräldraledigheten, så arbetar många fler kvinnor dessutom deltid för att ta hand om barn. Och kvinnor utför fortfarande en timme mer obetalt arbete i hemmet per dag än män. Det är fortfarande alldeles för vanligt med en syn på föräldraskap där mammorna förväntas ta större ansvar och ge mer omsorg. Papporna hjälper till vid behov, men är inte lika ansvariga, kompetenta eller engagerade.

Ett nära och engagerat föräldraskap från båda föräldrarna har stor betydelse för barns välbefinnande, hälsa och utveckling. Och det är oerhört viktigt för både flickor och pojkar, kvinnor och män med manliga förebilder för att förändra strukturer och motverka skadliga maskulinitetsnormer.

På söndag uppmanar jag dig därför att 1) hylla en mamma för allt fantastiskt hon gör och 2) diskutera vad jämställt föräldraskap innebär – med din partner, dina vänner, dina föräldrar eller dina barn!

Stöd gärna Afrikagruppernas feministiska arbete för jämställdhet genom att köpa ett morsdagskort HÄR eller skänka en slant via Swish 9003377 eller till PG 900337-7.

Text: Anna Glover, Temahandläggare SRHR och hiv
Foto: Mitra Mäki

Recommended Posts