Av våld är du kommen…?

(English translation below)

IMG_0005Det finns dom som hävdar att män är våldsamma av naturen. Kanske är det den enklaste förklaringen. Kanske är det den förklaring som inte kräver en enda personlig reflexion. Kanske är det ”The easy way out”? En svängdörr som är porten mellan det som inte vill bli erkänt till det som är möjligt att stå ut med. Den enklaste förklaringen blir ur mitt perspektiv flykten eller den självklara rätten att som norm medvetet eller omedvetet välja, ”The easy way out”, symboliserat av det ”blå pillret i filmen Matrix”. Valet att blunda, valet att inte se, valet att envist hålla fast vid en Potemkinkuliss. Valet att blunda eller inte erkänna att mäns våld är ett av vår tids absolut allvarligaste samhälls- och folkhälsoproblem kan alla människor göra.

Men i en värld, där kvinnor generellt underordnas politiskt, ekonomiskt och socialt, så blir valet att se, för en majoritet inte bara angeläget utan också en fråga om människovärde i praktik. I slutändan en fråga om liv och död. Kvinnor har i åldern mellan femton och fyrtiofyra en större risk att skadas eller dö på grund av mäns våldshandlingar än genom cancer, trafikolyckor, malaria och krig tillsammans. Mäns våld mot kvinnor är en realitet av epidemiska proportioner, en förståelse kopplat till synonymer, som betyder ”smittsamma sjukdomar, farsot, pest”. Våldtäkt inom äktenskapet i Sverige kriminaliserades 1965, lagen prövades första gången 19 år senare, 1984. Idag beskriver 13-14 åriga flickor hur det är lika vanligt att bli kallad ”hora” av killar på deras skola, som det är att de säger ”gomorron”. Kvinnor och flickor har i Sverige, såväl som i övriga världen, varit tvungen/är tvingade att se och förstå att de inte behandlas som ”människor”, att de inte är lika mycket värda som män/pojkar i ett djupt diskriminerande samhälle.

Pojkar är från sina tidigaste år i hög omfattning utsatta för våld, nästan alltid åskådare till mäns våldshandlingar och förväntas samtidigt vara de som ”står upp för sig själva” och utöva våld. Män som terrorister, gängmedlemmar, huliganer eller soldater, pojkar som växer upp och fyller roller och förväntningar på att utöva våld. Tuffa killen i skolan, slagskämpen på ishockeyrinken eller i krogkön, hyllade och fruktade våldsverkare. Omgivna av rädda beundrare, föraktade av tysta betraktare. Små pojkar som under sin uppväxt fått möta förväntningar på hur de skall vara för att kunna passa in. Pojkar som när de visat rädsla, feghet, beroende, sorg, känslomässig/fysisk smärta, mjukhet eller svaghet riskerat att få möta ”förnedrande och nedvärderande” kommentarer; pojkar gråter inte, du är väl ingen vekling, sluta böga dig, spela inte som en kärring.

Små pojkar som tvingas förhålla sig till begränsade, destruktiva och livsförstörande könsstereotypa normer. Pojkar som långsamt normaliseras in i att vara norm, att få status, privilegier och makt på flickors bekostnad. Dessa ständiga ”sanningar” som kommuniceras. Man är man. Man är händig. Man kan fixa allt. Man är man. Man är rationell. Man kan inte känna efter. Man är man. Man är stark. Man kan lyfta tungt och vara våldsam. Man är man. Man är maktlysten. Man kan gå över lik för att nå toppen. Man är man. Man är driftstyrd. Man kan inte styra en okontrollerbar sexlust. Så kallade sanningar om hur män tänker och beter sig. Om hur män är av ”naturen”. Så kallade sanningar som begränsar, förminskar, kväver, förtrycker och förstör. Så kallade sanningar som skapar ett könens fängelse och ett samhälle byggt på fruktan. Pojkar föds inte med en hammare, ett vapen, knutna nävar och ett hjärta av sten?

Pojkar föds inte till att bli våldsverkare och där ligger vår möjlighet. Framför allt behöver vi män ta ansvar för att med all kraft bekämpa alla former av könsdiskriminering och alla former av könsrelaterat våld. Det ansvaret börjar med oss själva, med att se oss själva i spegeln, öppna upp och våga reflektera över vår position och levda praktik som män. Då har vi möjlighet att skapa en värld där vi inte omedvetet eller medvetet återskapar och befäster ideal som begränsar och förtrycker flickor och kvinnor. En värld som inte förstör förutsättningarna för oss män att leva som ”människor”, med allt vad det innebär av att våga bryta normer samt uttrycka och visa hela sitt känsloregister. En värld som inte längre är en ouppnåelig utopi, utan en fullt realiserbar vision idag för många kvinnor och män som går hand i hand för att utmana de historiskt nedbrytande föreställningar, som skapat och fortfarande skapar så mycket av världens grymheter och lidande. Att välja att se, att ”svälja det röda pillret” och tro på förändring, behöver inte bara vara förbehållet Neo, ”The Chosen One” i filmen Matrix, det kan vi alla göra, för att utmana och undergräva fundamentet till patriarkatet, eller Patrix som det skulle kunna kallas med ett genusperspektiv i filmens värld.

Peter Söderström

Peter är sociolog och har arbetat hela sitt liv med frågor om mäns våld. Han arbetar med strategisk utveckling och utbildning i Frihet från våld för organisationen Män för Jämställdhet.


Are men violent by nature?

There are those who claim that men are violence by nature. Maybe it is the simplest explanation. Maybe it is the explanation that does not require one single personal reflection. Maybe it is the easy way out? A swing door that is the gate between what people want to acknowledge and what is possible to endure. From my perspective, the simplest explanation will be the escape, or the obvious right to consciously or unconsciously choose the easy way out, as symbolized by the blue pill in the movie Matrix. The choice to close your eyes, the choice to not see, the choice to stubbornly hold on to a Potemkin facade. Everyone can choose to close their eyes and not admit that men’s violence is one of our time’s most serious societal and public health issues.

But in a world where women are subordinated politically, economically and socially, the choice to see not only becomes urgent but a question of human dignity in practice. In the end, even a question of life and death. Women in the age between 15 and 44 have a greater risk of being harmed or dying from men’s violence than by cancer, traffic accidents, malaria and war all together. Men’s violence against women is a reality of epidemic proportions, to which we relate “transmittable diseases, contagion, plague”. Rape within marriage was criminalized in Sweden in 1965. The law was enforced only 19 years later, in 1984. Today 13-14 year old girls describe how it is equally common to be called a whore by boys in school, as it is for them to say “Good morning”. Women and girls in Sweden, as in the rest of the world, have been forced/are forced to see and understand that they are not treated like “people”, that they are not worth as much as men/boys in a deeply discriminating society.

From an early age, boys are to a considerable degree being exposed to violence. They are almost always spectators to men’s violent actions and at the same time, they are expected to stand up for themselves and practice violence. Men as terrorists, gang members, hooligans or soldiers, boys growing up to fill roles and expectations of performing violence. The tough boy in school, the fighter in the ice hockey rink or at the bar, all celebrated and feared perpetrators. Surrounded by admirers, despised by silent observers. Little boys who, during their upbringing, had to meet expectations of how to behave in order to fit in. Boys who, when showing fear, cowardice, dependence, sorrow, emotional or physical pain, softness or weakness, risked to face humiliating and degrading comments: boys do not cry, you are not a sissy are you?, stop being such a fagot, do not act like a bitch.

Little boys who are forced to stick to limited, destructive and life wrecking stereotypical gender norms. Boys who are slowly being normalised into being the norm, to gain status, privilege and power at the expense of girls. Constantly, such “truths” are being communicated. You are a man. You are a handy-man. You can fix everything. You are a man. You are rational. You cannot feel. You are a man. You are strong. You can lift heavy stuff and be violent. You are a man. You are imperious. You can walk through corpses to reach the top. You are a man. You are run by urges. You cannot control your sexual urges. So called truths about how men think and act. About how men are “by nature”. So called truths that limit, diminish, demand, oppress and ruin. So called truths that create a prison of the sexes and a society built on fear. Boys are not born with a hammer, a gun, clenched fists, and a heart of stone.

Boys are not born to be perpetrators and in that fact lies our opportunity. Above all, men must take responsibility to do everything in their power to fight all forms of gender discrimination and all forms of gender based violence. The responsibility begins with ourselves, by looking at ourselves in the mirror, by opening up and daring to reflect on our position and practices as men. Then we will have the opportunity to create a world where we do not, deliberately or subconsciously, reinforce and entrench ideals that limit and oppress girls and women. A world that does not ruin the ability for us men to live as “people”, which involves daring to break down norms and to express and show your feelings. A world that is no longer an unreachable utopia, but a completely reachable vision for many women and men today who are united to challenge the historically destructive ideas that created, and still creates, so much of the world’s cruelty and suffering. Choosing to see, to “swallow the red pill” and to believe in change, does not only have to be reserved for Neo, “The chosen one” in the movie Matrix. We can all do it to challenge and undermine the foundation of patriarchy, or Patrix as it could be called if one were to apply a gender perspective to the world of movies.

Peter Söderström

Peter is a sociologist and have been working with questions of men’s violence all his life. He works with strategic development and education in Freedom of Violence for the organisation Män för Jämställdhet (Men for Equality).

Recommended Posts