Afrikansk (och all annan) feminism ifrågasätts

©JustAssociates

©JustAssociates

Idag firas den nationella kvinnodagen i Sydafrika. Den 9 augusti år 1956 samlades tjugotusen kvinnor utanför premiärministerns hus i Pretoria för att protestera mot de gällande passlagarna. De sjöng “Now when you touched the women, you have struck a rock. Now you will be crushed!” och kvinnors deltagande i anti-apartheid kampen sågs hädanefter på med andra ögon.

Minna Salammi, nigeriansk-finsk bloggare skriver om hur feminism felaktigt uppfattas som ett o-afrikanskt koncept. Nedan följer en översättning.

”Desto mer mitt feministiska sinne har utvecklats, desto mer har jag både explicit och implicit gjorts medveten om att det finns en allmän föreställning om att feminism är något o-afrikanskt. Varje gång jag skriver ett inlägg om feminism i en afrikansk kontext, får jag åtminstone en kommentar om hur feminism skulle vara någon slags bristfällig, vit imperialistisk ideologi. […] Det som är problematiskt med de här argumenten är inte att folk har olika åsikter, vilket är deras fulla rätt att ha, men att dessa kritiker inte ens försöker förstå vad afrikansk feminism är för något innan de attackerar den.

Ja, det råder en global feministisk konsensus, men det är också viktigt för afrikanska feminister att forma våra egna idéer om afrikansk feminism, genom vilka vi kan betrakta afrikanska kvinnofrågor. […] Afrikanska feminister berör frågor som obalans mellan könsroller i hemmet, men också så kallade grundfrågor som fattigdomsbekämpning, våldsförebyggande, hälsa och reproduktiva rättigheter, vilket drabbar afrikanska kvinnor hårdare än män. Afrikansk feminism handlar precis lika mycket om sambandet mellan slaveri, kolonialism, rasism och så vidare, och hur dessa historiska realiteter har orsakat kvinnoförtryck.

Nej, termen ’feminism’ har inte afrikanska rötter. Den kom till kontinenten på grund av den afroamerikanska feministrörelsen. Men konceptet i sig självt har inte blivit exporterat från västerländska feminister till afrikanska kvinnor. Afrika har några av de äldsta civilisationerna och därmed några av de äldsta patriarkerna. Och afrikanska kvinnor har alltid hittat sätt att motarbeta patriarkatet genom att manipulera allmänna idéer om moderskap, religion eller arbete. Argumentet att feminism är o-afrikanskt är också bristfälligt i sitt sätt att romantisera synen av ett för-kolonialt Afrika. Även om afrikanska samhällen vore egalitära, vilket inte alls var fallet alltid, har de flesta afrikanska samhällen nu importerat en i stort sätt västerländsk könsordning, och en patriarkal sådan.

Det är konstigt att en afrikansk kvinna kan debattera grekisk demokrati eller Freudiansk psykoanalys eller amerikansk kapitalism och bli klassad som politiskt engagerad, medveten, intelligent, inte västerländsk. Men så snart kvinnofrågor nämns är alltid någon snabb att anklaga dig för att negligera afrikanska traditioner eller att ha blivit hjärntvättad av västerländska värderingar.”

Vi är lika men ändå olika. Afrikansk feminism är något annat än svensk feminism, som Minna Salammi beskriver. Försöken att kväva kvinnors ansträngningar för ett mer jämlikt liv verkar mer lika. När den afrikanska feministen anklagas propagera något o-afrikanskt anklagas den svenske feministen för att föra låtsaskrig. Båda anklagelserna önskar ge sken av att feminismen inte har någon plats i samhället. När den afrikanska feministen blir anklagad för att föra en imperialistisk agenda (vilken är den underförstådda av o-afrikanskt) blir den svenske feministen anklagad för att orsaka mansförtryck i Sverige. I båda fallen handlar det om ett patriarkat som försvarar sin position. Vad kvinnokampen delar världen över är att inget kommer gratis. Antagonister finns överallt, det är ett tecken på att maktbalansen förändrats.

Anna Stevenson

Praktikant, Afrikagrupperna i Johannesburg

 

 

Recommended Posts