Jordbruk och vatten förstörs

I Zimbabwe och Moçambique skapar svaga institutioner en lukrativ marknad för tveksamma internationella handelsförbindelser och oetiskt företagande. Afrikagrupperna ger stöd åt de lokala civilsamhällena för att motverka utvecklingen.

– När storföretagen vill nå ett mål vänder de sig till dem som är korrumperade. De tystar dem som redan vet sina rättigheter, säger Alifa Aide, viceordförande för småböndernas intresseorganisation UNAC i Moçambique – en av Afrikagruppernas partnerorganisationer.

Tänk dig att en internationell konsult en dag säger att samma jord som du brukar är övergiven. Tänk dig att ett utländskt företag kort därefter erbjuder sig att odla upp din mark. Ett annat företag tänker skeppa i väg produkterna. Bort från ditt land. Tänk dig att din folkvalde ledare ger dem rätten. Allt detta medan du står där och har brukat jorden i generationer.  Det är mot denna bakgrund Alifa Aide uttalar sig. Vad som är ett tankeexperiment för dig är verklighet för invånarna i norra Moçambique. Det så kollade ProSavana  programmet, ett trepartsinitiativ mellan Moçambique, Brasilien och Japan – kommer enligt moçambikiska experter att förstöra det lokala jordbruket för fyra miljoner bönder  och späda på konflikter om landrättigheter.

Moçambique delar framväxten av utländska megaprojekt med sin granne Zimbabwe. Länderna delar även Zambezifloden. Utvinningen av bland annat kol och metangas kommer att ske i närheten av den damm som nedströms förser 1,4 miljoner människor i Zimbabwe och Moçambique med livsförsörjande vatten. Till lokal media i Zimbabwe säger miljökonsulten Michael Montana:

– Vi utesluter inte möjligheten att det kommer att uppstå föroreningar. Men förbyggande åtgärder kommer att vidtas.

Michael syftar på Zambezifloden och effekterna av de gruvprojekt som en rad kinesiska företag beviljats av regeringen i Zimbabwe. Michael lämnade inga uppgifter på när eller av vem dessa livsavgörande åtgärder skulle utföras. Precis som med ProSavana-programmet är det ytterst otydligt hur företagandet kommer att vara lokalbefolkningen till nytta.

Gemensamt för Moçambique och Zimbabwe är dock inte enbart institutionella tillkortakommanden som isolerar invånare från beslutsfattandet. Gemensamt för dessa två länder är civilsamhällets vilja att kämpa för en rättvis förändring och hållbar utveckling. Att ta vid där beslutsfattarnas moral  brister och ställa sig på de svagas sida. Att vara folkets förlängda arm och bemäktigande röst. Att kräva ägarskap för jorden, vattnet och framtiden.

Telma Alegre, Ntombi Muchuchuti, Erik Brattström

Vill du läsa mer om landgrabbing och kampanjen Vem har rätt till Afrikas resurser? titta in på www.afrikagrupperna.se/handla.

Skriv under vårt upprop till svenska EU parlamentariker!

 

Recent Posts