Arbetarrörelsen i Namibia

Tidningen New Era har intervjuat Afrikagruppernas partnerorganisation Labour Resource and Research Institute (LaRRI) om arbetarrörelsens tillstånd i Namibia. Nedan följer en fri översättning. LaRRI:s chef Michael Uusiku Akuupa svarar.

Det ser ut som att fackföreningar förlorat fokus om arbetares välmående och rättigheter, håller du med?

M. AkuupaDet beror på vilken utgångspunkt du har. Fackföreningar världen över representerar bara 10 procent av arbetarna. Många arbetare organiserar inte inom facket utan representerar sig själva på olika sätt. I Namibia finns många som ännu inte organiserar sig fackligt, särskilt i den informella sektorn. Visst finns det fack som tappat fokus eftersom de inte har kapacitet nog. Vissa fackföreningar och federationer är ekonomiskt svaga vilket resulterar i att nyckelfunktioner inte tillgodoses. Så istället för att enas om ett påstående om att arbetarrörelsen har förlorat sig är det viktigt att ta i beaktande vilken kontext de rör sig i.

Påverkar en fackförenings partianslutning dess effektivitet om arbetares intressen?

Politisk anslutning ska också ses kontextuellt. Det kan finnas fördelar och nackdelar med det för fackföreningar. En fördel kan vara närheten att kunna påverka politiska policys, särskilt om fackföreningar som är partianslutna är effektiva. Det kan vara till nackdel om ledarskapet i fackföreningen blir för bekväm och självgod på bekostnad av arbetares framsteg.

Håller du med om att facket inte bara borde värna arbetares intressen utan också deras produktivitet? Uppfattningen är att fackföreningar fokuserar mest på arbetarintressen och inte att öka produktionen.

Fackföreningar ska förespråka arbetares intressen. De kommer inte kunna värna produktivitet eller effektivitet de inte känner till på arbetsplatsen. Därför är det viktigt att det finns en öppenhet om en organisations ekonomiska välmående och mellan arbetsgivare och arbetstagare. Finns ingen öppenhet kommer förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare präglas av misstänksamhet. Öppenhet förstärker en känsla av tillhörighet och ägandeskap.

Vilka är några av de största utmaningarna för arbetarrörelsen i Namibia idag?

Fackföreningar har allvarliga ekonomiska begränsningar. Till exempel har vissa fackföreningar ingen möjlighet att betala medlemsavgift till federationer nationellt eller kontinentalt som skulle kunna fört deras agenda vidare till högre nivå. Samma sak kan sägas för medlemmar i fack som inte har möjlighet att betala sin medlemsavgift. Det är ett vanligt fenomen i den informella sektorn där fackföreningar misslyckats att värva medlemmar.

Kan du ge dela din översikt av tillståndet och styrkan i landets arbetarrörelse?

Fackföreningar är generellt svaga men de ger en viktig röst arbetare inte borde vara utan. Fackföreningar borde inte bara bekymra sig om arbetares välmående utan borde också förspråka för allmänt välmående och utveckla positioner på områden som hälsa, bostäder och ungdomsutbildning. Fackföreningar har inte investerat tillräckligt i humanresurser vilket resulterar i att många arbetare sitter med olösta problem och tvister med sin arbetsgivare.

Översatt av: Agnes Nygren, Afrikagrupperna, Johannesburg

 

Recent Posts