Storskaliga investeringar kränker mänskliga rättigheter

DEBATT – Att odla träd i stället för mat där risken för matbrist är återkommande är givetvis negativt på både lång och kort sikt. Det finns flera allvarliga exempel på svenska bolag och investerare som är inblandade i storskaliga investeringar som kränker mänskliga rättigheter.

Markinvesteringar för trädplantage och exportorienterat jordbruk är en trend med  allvarliga konsekvenser för människorna som bor i den bördiga Nacala korridoren i norra Moçambique. Företagen kommer med löften om ett bättre liv, arbete och fast inkomst. De förutser sällan konsekvenserna av mötet mellan marknadsekonomi och ett samhälle där folket är beroende av marken för sin överlevnad.  När företagen kommer ut till byarna tillsammans med representanter från staten och utlovar utvecklingmöjligheter i utbyte mot mark är det svårt för lokalbefolkningen att avgöra vad som är en skälig ersättning eller vad konsekvenserna kommer bli på lång sikt. I synnerhet då företagen ofta använder jordbruksmark som nyttjats för odling av grödor som försörjer närsamhället med mat i områden som redan är särskilt utsatta. Att odla träd istället för mat där risken för matbrist är återkommande är givetvis negativt på både lång och kort sikt.

De Moçambikiska miljö- och bondeorganisationerna Livaningo, Justiça Ambiental och UNAC, granskade under 2015-2016 det norska bolaget Green Resources investeringar i Moçambique. Granskningen resulterade i en rapport som lanserades i Moçambique i september 2016 och redovisar att de negativa konsekvenserna för lokalbefolkningen blev mer omfattande än förväntat. Tillgången till naturresurser såsom vatten, skog, jaktmark, medicinväxter och mark av traditionell och kulturell betydelse har minskat. Intäkter från jordbruk och egna resurser från närproducerad odling har reducerats kraftigt. Flertalet av de arbetstillfällen som uppstod var kortvariga, och många av de som erbjöds jobb står idag utan varken arbete eller inkomst.

Den 11 oktober ska EU-parlamentet behandla en rapport som beskriver EU-baserade företags involvering i landgrabbing utanför unionen.  Ett av de projekt som beskrivs i rapporten är det trädplantage i Niassa i norra Moçambique som initierades av Västerås Stift 2005. Det projektet såldes sedan vidare till det norska företaget Green Resources 2014 i utbyte mot aktier i företaget. Green Resources är ett av de största trädplanteringsföretagen i Afrika med en så kallad grön profil. Företaget har dock varit i blåsväder vid flera tillfällen bland annat med anklagelser om att ha tagit över lokalbefolkningens mark utan att ge rimlig kompensation. De har också fått upprepad kritik för att inte ha levererat utlovad kompensation till lokalbefolkningen avseende exempelvis byggnation av vägar, brunnar, sjukhus och skolor.

I Moçambique äger staten marken, men brukarrätten är stark. Varje investerare som fått tillåtelse att nyttja marken av staten måste komma överens med de som har brukarrätt och ge en skälig ersättning till den mark de vill nyttja. Granskningen visar dock att det har skett ett flertal brister i konsultationen mellan företagets representanter och lokalbefolkningen och ersättningen om de ens fått någon sådan, kan ha varit så låg som 0,75 meticais (mindre än 0,10 kr).

Under förra året förlorade Green Resources sin FSC certifiering för trädplantagen i Nampula provinsen i Moçambique på grund av försenade utbetalningar av lön till anställda och klagomål från lokalbefolkningen kring konsultation och kompensation från företaget.

Det här är inget unikt fall, det finns otaliga exempel på svenska bolag och investerare som är inblandade i storskaliga investeringar som kränker mänskliga rättigheter. Den svenska staten har ett ansvar att skydda mänskliga rättigheter även utanför landets gränser genom att reglera företag och investerares verksamheter i andra länder. Staten, näringslivet och de enskilda investerarna har ett stort ansvar i affärer och transaktioner som på ett så direkt sätt berör lokalbefolkningen.

Respekten för de mänskliga rättigheterna måste finnas med i alla led, annars blir bönderna i Moçambique de stora förlorarna. Vi hoppas att Green Resources kommer att börja agera i relation till lokalbefolkningen i Moçambique på samma sätt som de skulle gjort om det var i Sverige eller i Norge de hade sin verksamhet.

Vanessa Cabanelas, Programkoordinator för land och ekosystem Justica Ambiental, Moçambique

Sheila Rafi, Natural Resources Program Manager, Livaningo, Moçambique

Bartolomeu Antonio, Chef för landsbygdsutveckling, UNAC, Moçambique

Antonio Bolacha, småskalig bonde från Ribaue, Nampula, Moçambique

Joquina Viagem, småskalig bonde från Ribaue, Nampula, Moçambique

Alifa Aide, vice ordförande för den provinsiella bonderörelsen i Niassa, Moçambique
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Rebecka Jalvemyr, kanslichef, FIAN Sverige

Andrea Söderblom-Tay, ordförande, Jordens Vänner

Debattartikeln är publicerad på SvD Debatt 2017-10-09 – Plantager med träd slår ut afrikanska bönder

Recommended Posts