Sexarbete – exploatering eller överlevnad?

Texten är en personlig reflektion och speglar nödvändigtvis inte Afrikagruppernas åsikt. 

Jag har länge varit väldigt säker på var jag står i frågan om prostitution. Att det är ett uttryck för patriarkatet där kvinnokroppen exploateras. Att det är en verksamhet som förstärker könsmaktsordningen eftersom den ger män möjligheten att köpa rätten att göra vad de behagar med kvinnors kroppar. Att prostitution alltför sällan är ett fritt val och att många väljer prostitution som en sista utväg. Att alltför många i sexindustrin utnyttjas och far illa. Att rapporter faktiskt visar att den svenska sexköpslagen har minskat antalet män som köper sex och att Sverige har blivit mindre attraktivt för trafficking (Källa).

Att jag inte vill leva i ett samhälle där det är normaliserat och accepterat att män köper sex. Dessa och många fler faktorer har gjort mig säker på att jag är för den svenska sexköpslagen och det resonemang som ligger bakom dess utformning.

Efter att träffat människor från sexarbetarrörelsen i Namibia är jag dock kluven. Jag förstår hur präglad min problemformulering är av den svenska kontexten och det svenska perspektivet på prostitution. I en majoritet av länderna i södra Afrika (bland annat Namibia) är både sexarbete och sexköp kriminaliserat och sexarbetarörelsen kämpar för avkriminalisering och sexarbetares rättigheter. Här är fattigdom samt social utsatthet de främsta orsakerna till prostitution medan det i Europa, där sociala skyddsnät är mer utbyggda, inte nödvändigtvis är det enda skälet till prostitution. (Rights Not Rescue Trust och Globalarkivet).

För en ekonomiskt och socialt utsatt kvinna eller HBTQ-person i Namibia kan prostitution vara enda möjligheten till inkomst. Kriminaliseringen av sexarbete gör dessa människor extremt utsatta. Sexuellt våld, begränsad tillgång till vård, diskriminering samt socialt stigma hör till vardagen. Sexarbetarrörelsen menar att avkriminalisering skulle kunna tackla dessa problem och förbättra förhållandena för sexarbetare avsevärt.

Amnesty International uppmanade i maj 2016 världens regimer att avkriminalisera sexköp mellan vuxna som frivilligt gör upp handeln. Amnesty menade att det är det bästa sättet att skydda sexarbetare från sexuellt våld, hälsorisker, riskfyllda arbetsförhållanden samt minska socialt stigma. Policyn utformades tillsammans med bland andra sexarbetargrupper, HIV-aktivister och antitraffickingorganisationer. Svenska Amnesty röstade dock nej till förslaget. (Läs mer om detta)

Att inte vilja leva i ett samhälle med prostitution är en sak. Men hur verkligheten ser ut är en annan. Vi lever i en värld med en utbredd sexindustri där många människor far illa. Prostitution är inte ett isolerat problem utan en konsekvens av ojämlika och patriarkala samhällsstrukturer. Så länge vi lever i en patriarkal och ojämlik värld kommer det finnas människor som ser prostitution som den enda eller bästa utvägen. För att kunna skapa en värld fri från prostitution måste kanske fattigdom och ojämlikhet utrotas först. Fram till dess kanske den rätta vägen att gå ändå är att lyssna på dem som kämpar för sexarbetares rättigheter och avkriminalisera både att köpa och sälja sex.

Samtidigt ser jag inte avkriminalisering av sexköp som en långsiktig lösning då jag fortfarande anser att prostitution är ett utryck för patriarkatet där mäns efterfrågan på sex tillåter och möjliggör exploatering av kvinnokroppen. En exploatering som förkroppsligar i princip alla globala ojämlikheter och därför inte passar in i ett jämställt samhälle. Men det är också lätt för mig som privilegierad vit kvinna från Sverige att ha den åsikten, jag är inte i en situation där jag behöver överväga prostitution som alternativ för försörjning. Och vem är jag att säga att dessa kvinnor inte skulle välja detta liv om det fanns alternativ? Olika lösningar kanske passar olika sammanhang. Det som passar Sverige behöver inte nödvändigtvis passa i Namibia.

Men att ursäkta förekomsten av prostitution i länder med utbredd fattigdom känns heller inte rätt. Att porträttera sexarbete som den ”enda utvägen” gör att handel med människors kroppar kan fortsätta lägga fokus på sexarbetaren, den vars kropp utnyttjas. Istället för att köparna, de som skapar efterfrågan, de som exploaterar och utnyttjar, de som är sexindustrins verkliga problem, ifrågasätts. Jag förblir kluven.

Thea Holmlund, Praktikant, Afrikagrupperna

*Begreppet ”sexarbetare” återges i denna text på grund av att aktivister på organisationer i Namibia själva var noga med att använda det. Författaren är medveten om att begreppet är politiskt laddat, och vill därför markera att användandet av begreppet i denna text varken reflekterar Afrikagruppernas eller författarens personliga positionering i prostitutionsdebatten.

Sex som arbete/ prostitution är en politisk och känslig terminologisk fråga.
Läs gärna mer: terminologyguidelines.pdf

Recommended Posts