En introduktion till den sydafrikanska, feministiska kampen

Sydafrika är ett av de mest ojämlika länderna i världen. Kön, klass, färg, etnicitet och religion är några av de faktorer som fortfarande gör en avsevärd skillnad på människors levnadsvillkor, trots att mer än 20 år har passerat sedan apartheidsystemet avskaffades.

Posters vi gjorde med väldigt begränsade medel, vita papper och ett par whiteboardpennor. En kan uttrycka starka budskap med få resurser!

Med denna vetskap om landet och en hög dos av nyfikenhet för hur kampen mot ojämlikhet förs på gräsrotsnivå i södra Afrika inledde jag och min praktikantkollega Ibsa vår praktikperiod med en kurs på Khanya College i Johannesburg. Khanya håller årligen en veckolång utbildning för sydafrikanska rörelser och organisationer som arbetar med sociala frågor. Utgångspunkten är att aktivister från arbetarklassen och fattiga samhällen runt om i landet ska mobiliseras och tillsammans utveckla verktyg för att möta de samhälleliga utmaningar som ekonomisk och politisk globalisering medför. I år var utbildningens tema feministisk organisering, det vill säga hur civilsamhällesorganisationer kan implementera ett feministiskt perspektiv i sin kamp mot ett mer jämlikt samhälle. Veckan var fylld av intensiva debatter, historiska och nutida analyser samt kreativa övningar som alla berörde ojämlikhet på ett eller annat sätt. Emellertid var det de personliga historierna som hade störst inverkan på oss. Att höra skildringar av svarta arbetarklasskvinnor om hur just dessa beståndsdelar har format deras liv var både upplysande och brännande, men också bekräftande gentemot Khanya’s intersektionella perspektiv – strukturell diskriminering uttrycker sig inte bara i dikotomin mellan kvinna och man utan på en mängd andra sätt, däribland i skillnaden mellan svart och vit. Det sydafrikanska samhället genomsyras fortfarande av ojämlika mönstren från apartheideran och det är framförallt närvarande i den svarta arbetarklassen där arbetslösheten och fattigdomen är som allra högst.

Under kursen gjordes en en övning som kallades ”the prison”, där alla kvinnor fick skriva lappar om de samhällsproblem vi kan känna oss fängslade i, t.ex. normer, fördomar, diskriminering, sexism, objektifiering och våld mot kvinnor. Övningen avslutades med att vi alla slet sönder ”fängelset”. En illustration av kvinnlig frigörelse.

Med detta som grund diskuterade vi under veckan hur patriarkala strukturer kan prägla ett samhälle gällande allt ifrån relationer, mediala strömningar och utbildningsväsende till våra egna verksamheter. Ojämlik arbetsfördelning och lönesättning är bara två exempel på hur könsroller och patriarkala stereotyper är närvarande inom våra organisationer, men det kan också urskiljas på ett mer psykologiskt plan, då mäns röster tenderar att höras mer och anses vara mer värdefulla än kvinnors. Veckans diskussioner på Khanya syftade till att öka medvetenheten kring denna problematik, reflektera kring verktyg för att kunna forma mer jämlika organisationer samt vilket motstånd vi kan möta på vägen. För hur ska vi kunna arbeta för ett mer jämställt samhälle om vi inte lever som vi lär?

Under veckans gång fick vi även mycket tid till nätverkande för att lära oss om varandras arbetsområden och se sambanden mellan dem. Frågor gällande hälsa, miljö, landrättigheter och bostadsprojekt kopplades ihop för att börja bygga upp plattformar för regionala samarbeten. Denna förbindelse utgjorde också veckans slutsats; att vi alla står enade i kampen mot den växande ojämlikheten i våra samhällen.

Alice Mutambala

Praktikant på Afrikagruppernas regionkontor i Johannesburg

Recommended Posts