Blandade känslor kring landkonferens i Namibia

Under förra veckan hölls en stor landkonferens i Namibia. Det är den andra stora landkonferensen sedan 1991. Förväntningarna på konferensen och vad den egentligen kommer att innebära i praktiken skiljer sig åt.  

I dagens Namibia ägs 70 procent av marken av vita och enbart 16 procent av svarta. Det är en orättvis fördelning som är en direkt följd av kolonial- och Apartheidtiden. Hittills har vita markägare enbart behövt sälja mark tillbaka till staten på en frivillig basis i enlighet med den så kallade ”willing-buyer, willing-seller” policyn.

Likheter och paralleller i förhållande till markrättigheter kan enkelt dras till Sydafrika och andra tidigare kolonialiserade länder. Men, det finns även kontextuella skillnader. 2015 hade Namibia under de senaste 25 åren omfördelat 27 procent av marken, medan Sydafrika enbart omfördelat 8  procent under 20 år.

Under den första landkonferensen 1991 beslutades om 24 resolutioner varav merparten inte implementerats.

Blandade känslor kring konferensen

Konferensen som anordnades av regeringen har fått kritik. Många civilsamhällesorganisationer valde följaktligen att gå ut med att de skulle bojkotta  konferensen. När konferensen väl gick av stapeln var trots det flera representanter från civilsamhället på plats. Utaara Mootu, talesperson för de landlösas rörelse (LPM – Landless People’s Movement), såg det som en besvikelse att representanter från civilsamhället inte följde sitt uttalande om bojkott. Kritiken, menar hon, handlar inte om att konferensen ägde rum utan snarare om hur den var organiserad.

I The Namibian  skriver undertecknaren Radical Teachers att namibier snarare bör anordna en folkkonferens (a people’s conference). De menar att de viktigaste frågorna när det kommer till markrättigheter är matsuveränitet och boende. När det kommer till frågan om vem som är de rättmätiga ägarna till land i Namibia är det komplext, fortsätter dem. Ska utgångspunkten tas 1652, 1884 eller 1989? Undertecknarna hävdar att regeringen eller landets olika stammars perspektiv inte kommer att lösa markfrågan på ett progressivt sätt för hela nationen. För det krävs snarare att majoriteten kommer till tal, det vill säga, landets arbetarklass.

Legal Assistance Centre (LAC), en av Afrikagruppernas partnerorganisationer, var medvetna om andra civilsamhällesorganisationers bojkott av konferensen, men beslutade ändå att delta. I ett pressmeddelande  skriver de om sitt beslut: “Vi vill notera att LAC: s närvaro inte kommer användas för att legitimera processen, utan ses som en möjlighet för oss att ta upp motiverade rättsliga och konstitutionella frågor samt faktisk information som hämtats från vårt omfattande engagemang med oro för tillgång till mark .”

En konferens för förändring?

Förhoppningen med konferensen var att finna en lösning till den orättvisa fördelningen av markägande mellan den svarta och vita befolkningen. Med 800 representanter under den fem dagar långa konferensen togs 40 resolutioner under fem olika teman fram.

Bland annat ska “willing-buyer, willing-seller” policyn läggas ner, en “one Namibian, one farm” policy antas och regeringen kommer att inrätta en kommission för att undersöka frågan om ursprungsmark för att kunna ta fram lämpliga rekommendationer. Utlandsägd jordbruksmark kommer kunna konfiskeras av regeringen med kompensation och all onyttjad kommersiell mark kommer berättigas för expropriation. En policy ska även tas fram för att säkerställa att missgynnade grupper, däribland SAN-folket, ska prioriteras i landreformprogrammet.

Presidenten Hage Geingob sa under sitt avslutande tal att regeringen avser implementera alla beslut, rekommendationer och förslag som getts under konferensen för att återbringa värdighet till varje namibisk medborgare. Toni Hancox, chef på LAC, kommenterar att regeringens historia av bristande implementering gör det svårt att känna sig entusiastisk trots det flertal goda beslut som tagits. Även om presidenten säger sig kräva åtgärder i förhållande till konferensens beslut förklarar hon att hon inte ”håller tummarna för några omedelbara förändringar.”

Hon ser det som positivt att frågan om ursprungsmark lyftes under konferensen, men uttrycker samtidigt en oro att det ”kan vara en täckmantel  för att hålla demonstranterna borta.” Det återstår alltså att se vilka av konferensens beslut som blir till verklighet – och i så fall när.

 

Läs mer om..

…landkonferensen i Namibia: Land conference resolutions: What’s new?, What they said at the land conferencePurpose of the 2nd Land Conference

…landrättigheter i södra Afrika: Land reform gathers pace as SA, Nam follow Zim

På bilden: utsikt från LAC:s kontor i Windhoek. 

Recommended Posts