Oroa dig inte – vi kommer med ett bättre liv!

I tisdags landade en delegation bestående av sex personer från Moçambique på Gardemoen utanför Oslo. På agendan stod möten med Norfund, Norad, företaget Green Resources, civilsamhällesorganisationer och politiker. Vad skulle veckan handla om? Rätten till mark och brutna löften.  

Oroa dig inte – vi kommer med ett bättre liv! Det fick Joaquina Viagem höra för två år sedan när det norska företaget Green Resources kom till hennes by i norra Moçambique. I generationer har hon och hennes familj försörjt sig på jordbruk. Idag har hon ingen mark själv, utan hyr mark från en annan bonde. Avståndet är så långt att hon ofta måste sova över där. Eftersom hon inte kan lämna barnen hemma själv, har de fått sluta skolan för att kunna följa med henne när hon arbetar.  I tisdags landade hon i Norge för att dela med sig av sin berättelse om vad som hände henne och hennes familj när Green Resources kom till byn.

Joaquina Viagem står på en balkong med mössa, vit tröja och blåmönstrad kjol.

Joaquina Viagem har varit i Oslo för att träffa det företag som tagit hennes mark.

Men Joaquina kom inte till Oslo bara för att dela med sig av sin egen berättelse, utan för att representera hela sin by, och alla andra i området som idag står utan mark och arbete. Hon kom för att träffa Green Resources, Norfund (den norska motsvarigheten till Swedfund), beslutsfattare och politiker. Hon krävde att allt som sas på mötena skrevs ner så hon kan ta med det hem. För om det är något hon har lärt sig är det att det inte går att förlita sig på muntliga löften.

– De lovar bönderna ett bättre liv – men ingen definierar vad ett bättre liv innebär, säger Vanessa Cabanelas grundare av Afrikagruppernas partnerorganisation Justica Ambiental.

Är ett bättre liv tillgång till sjukhus, vägar och rent vatten som Green Resources har lovat som ersättning för den mark de vill nyttja, eller är det tillräckligt med pengar för att kunna starta om med en ny Mashamba (odlingslott) på en annan plats?  Under alla möten har fokus varit på kompensation. Vad är en skälig ersättning för bönder som tvingas flytta från mark de brukat i generationer? Men att endast fokusera på kompensation är att blunda för det större problemet.

Det som Joaquina är med om är en krock mellan marknadsekonomi och ett samhälle där folket är beroende av marken för sin överlevnad. När företagen kommer ut till byarna tillsammans med representanter från staten och lovar utveckling i utbyte mot mark är det inte lätt att avgöra vad som är en skälig ersättning eller vad konsekvenserna kommer bli på lång sikt.

I Joaquinas fall fick hon och hennes grannar se sina grödor förstöras av Green Resources, och ersättas av trädplantage. Bybornas cashew- och mangoträd höggs ner för att ersättas med eukalyptus och tall i områden där de inte är en del av den naturliga biotopen. Och för de som har kvar möjligheten att bruka sin jord, faller skuggan från träden över grödorna, som dessutom får väldigt lite vatten i konkurrens med träden.

Att åka från Moçambique till Norge för att träffa beslutsfattare som kan påverka ens framtid är inte möjligt utan samarbete. Justica Ambiental, Livaningo och UNAC står tillsammans, sida vid sida, och läser upp samma vittnesmål gång på gång för alla som träffat dem under veckan, något de kommer fortsätta att göra i Sverige. Berättelserna är starka, och för vissa en obekväm sanning, ”vi (företaget) har följt alla regler, och det hon säger kan inte vara sant”. Men en obekväm förmiddag i ett mötesrum, där en måste svara på frågor kring vilket ansvar företaget har för de stora konsekvenserna som skogsplanteringarna lett till, är ingenting emot att tvingas flytta från sitt hem mot en summa av 10 öre.

Bakgrund till Who has the right to land?
Seminarieserien, Who has the right to land? som sätter igång idag i Göteborg tar upp den granskning av företaget Green Resources som tre av våra partnerorganisationer i Moçambique, Livaningo, Justiça Ambiental och UNAC – União Nacional de Camponeses, genomförde mellan 2015-2016. Resultatet av granskningen presenterades i rapporten ”The progress of Forest Plantations on the farmers Territories in the Nacala Corridor: the case of Green Resources Moçambique” och lanserades i Maputo i september 2016. Rapporten visar på att konsekvenserna för lokalbefolkningen av företagets skogsplanteringar blev större och mer långtgående än de hade förutsatt. Många bönder har farit illa, förlorat land och står idag utan varken mark eller försörjning.

I Moçambique äger staten marken, men brukarrätten är stark. Varje investerare som fått tillåtelse att nyttja marken av staten måste komma överens med de som har brukarrätt och ge en skälig ersättning till den mark de vill nyttja. Granskningen visar dock att det har skett ett flertal brister i konsultationen mellan företagets representanter och lokalbefolkningen och ersättningen om de ens fått någon sådan, kan ha varit så låg som 0,75 metecais (ca 0,10 kr).

Vi har sammanfattat rapporten på svenska – I skuggan av träden – läs den här! 

Recommended Posts