Maputos Socialistiska Gator

IMG_0550Att promenera runt i Maputo och läsa namnen på stadens olika gator är som en tillbakablick till en ideologisk värld som en gång fanns, eller bara finns kvar på papper och i teori, eller i allra bästa fall förekommer isolerat in någon hörna från den västra liberal-demokratiska världen.

Trots Moçambiques nyliberala inriktning de senaste åren, har regeringspartiet FRELIMOs ideologiska grund sedan 1975 varit kopplad till en marxist-leninistisk ideologisk position. Nära band utvecklades under 1970 och 80-talet med det forna östblocket. Denna tidsperiod i Moçambiques postkolonial historia återspeglas än i dag på Maputos gatuskyltar.

Om man går ner till stadens centrala område Baixa, kan man finna, parallellt med varandra, avenyn Karl Marx och avenyn Vladimir Lenine. En annan av de största avenyerna som korsar staden är Mao Tse Tung som tar slut nära Hotel Polana, Maputos mest lyxiga och berömda hotell. Vinkelrätt mot Mao Tse Tung går avenyn Kim II Sung. En intressant detalj är att en del av den amerikanska ambassadens kulturcenter, ligger i hörnet mellan Mao Tse Tung och Kim Il Sung.

Listan fortsätter med avenyn Ho Chi Min och Salvador Allende som liksom Olof Palme på väg ner direkt till Praça da Independência – ett tecken på det politiskt och ekonomiska stöd som etablerades mellan Sverige, speciellt med Palme, och Moçambique under landets första President Samora Machel. President Machel dog i en mystisk flygolycka sex månader efter Palmemordet 1986. Andra gator exponerar namn med av marxistisk terminologi, som till exempel, avenyn do Trabalho (arbete), avenyn Guerra Popular (folkkrig), eller Rua da Resistência (resistens).IMG_0643

Som Maputomedborgaren, Boaventura påpekar, ”Man lär sig mycket om socialismen när man gå runt i Maputo”.

Förutom att det reflekterar regimens ideologi och relationer under den marxistiska perioden, har staden också använt Afrikas första postkoloniala ledare för olika gatunamn som ett sätt att glorifiera kontinents självständighet och flera presidenter och ledares roller. Såsom avenyerna Kenneth Kaunda (Zambia), Patrice Lumumba (Kongo-Kinshasa), Ahmed Sekou Touré (Guinea), Siad Barre (Somalia), Julius Nyerere (Tanzania), Agostinho Neto (Angola), Amílcar Cabral (Guinea-Bissau) och så vidare…

Det ironiska uppstår när man jämför detta arv med Moçambiques intensiva och pågående nyliberala politik de senaste två decennierna. Eran började med President Joaquim Chissanos privatiseringar, liberaliseringar och inbjudan av utländska direktinvesteringar på 1990-talet och har följts och förvärrats av nuvarande President Armando Guebuza.

Men om man bara ser till gatunamnen kan man få uppfattningen om att det marxistiska arvet lever. Att det började vittra så fort östblocket kollapsade ger gatunamnen inga visuella fingervisningar om.

IMG_0655

Rickard Strandberg, Maputo

Recent Posts