Filmfestival med fokus på Afrika

Söndag 28 oktober gick Ådalens Afrikagrupps årliga filmfestival av stapeln på Svanö Folkets Hus med flera nya filmer från Afrika. Speciellt för årets upplaga var att samtliga regissörer för de tre huvudfilmerna var kvinnor. En bild av jämställdhet som få filmfestivaler kan visa!

I dokumentären 4 Days in Occupied Western Sahara lyckas Amy Goodman från nyhetsbyrån Democracy Now! bryta Marockos mediablockad. Inifrån det ockuperade Västsahara – Afrikas sista koloni – visar Goodman unika bilder och berättelser om Marockos våldsamma förtryck mot det västsahariska folket. Den 40-åriga marockanska ockupationen av ett land och ett folk har hela tiden fördömts av FN. Omvärlden, inklusive EU och Sverige lyssnar dock inte utan låter Marocko obehindrat bryta mot folkrätten och döda ett folks drömmar om frihet.

IMAN, en film från Sudan i regi av Mia Bittar rör sig i gränslandet mellan dokumentär och spelfilm och ger ett mänskligt ansikte på hur vägen mot extremism kan gå till. Filmen är producerad av FNs utvecklingsprogram och Sudans kommission mot terrorism och riktar sig till ungdomar som är i riskzonen att hamna i våldsamma extremistgrupper – en viktig film som visar att kampen mot terrorism förs på många plan.

Den zambiska filmen I am not a Witch presenteras som en surrealistisk satir över ett kvinnofientligt samhälle. Den presentationen kan behövas för regissören Rungano Nyonis film om de zambiska häxornas tillvaro är placerad mycket närmare verkligheten än våra häxors påskfärder till Blåkulla. Vi får följa filmen genom den 9-åriga flickan Schula, otroligt fint gestaltad av Benfors Wee Do.

Bio Café fylldes med samtal och diskussioner om Afrika, filmer och vardagligt liv i novembermörkret. Många samlades kring Fairtrade-bordet och försäljningen av rättvisemärkt choklad, te och kryddor blev bra.

Giovanna Olmos besökte Afrikafilmfestivalen på Svanö för första gången. På min fråga vad hon tyckte om filmdagen och vad hon bär med sig hem, svarade Giovanna:

– Dagen med Afrikafilm var bra! Den gav inblick i filmproduktion som är underrepresenterad i Sverige. Jag tänkte på sista filmen Kinshasa Symfony, när jag cyklade förbi Vallänge häromdagen. Den visar hur verktyg för att skapa det mest ovanliga finns i vardagen och vad samhällelig organisering kring konst/musik kan betyda. Filmdagen var särskilt fin därför att det fanns pauser, då man kunde smälta och diskutera varje film medan man fikade eller handlade. Jag upptäckte att samtalsrum ofta saknas på vanliga biografer.

Originaltexten är publicerad i Allehanda och går att läsa i sitt original här. 
Text:
Berit Wiklund, Ådalens Afrikagrupp
Foto: 
Schula i zambiska filmen ”I am not a witch”

Recommended Posts