“I många fall är vårt arbete avgörande för kvinnors överlevnad”

Sedan förra året är aborter inte längre olagliga i Moçambique, men lagstiftningen är vag. För att utföra en abort måste kvinnan få tillstånd från sin partner vilket i praktiken gör att hon inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Ester från Afrikagruppernas partnerorganisation AMODEFA arbetar med att ge kvinnor rätt till en säker abort.

Ester, sjuksköterska på AMODEFA

Ester på AMODEFA

Ester Cabele 55 år, har jobbat 22 år som sjuksköterska på Afrikagruppernas partnerorganisation AMODEFA. Hon kan snart gå i pension men har bestämt sig för att arbeta ytterligare några år, det är svårt att sluta när arbetet känns så viktigt. Kliniken gör i snitt fem aborter i veckan.

– De flesta kvinnor som söker vård blöder kraftigt och säger att de har fått missfall. Men så upptäcker vi att de gjort abort. I de flesta fall rör det sig om medicinsk abort, vi kan hitta rester av medicin i vaginan. I andra mer sällsynta fall kan vi se att missfallet är framkallat genom en mekanisk abort, vi kan till exempel se sticksår i slidan, säger Ester.

Medicinsk abort kan göras med cytotec, en magsårsmedicin ungefär som Losec. Det är ett billigt alternativ i resurssvaga delar av världen. Men trots att det är ett billigt alternativ ger inte alltid de som utför illegala aborter den dos som garanterar att framkalla ett missfall. När endast en cytotec ges får bara hälften missfall.

Kvinnor som vill göra abort måste ha med sig ett godkännande från partnern och om de är minderåriga både från partnern och från en vårdnadshavare eller en äldre släkting. Innan aborten görs noggranna undersökningar, och med alla byråkratiska förfaranden tar hela processen ungefär en vecka.

Många kvinnor som kommer till kliniken har utfört osäkra aborter men efter några veckor börjat känna rörelser i magen. Men om det är efter vecka 12 är det för sent att göra abort, eftersom AMODEFA inte har beredskapen som krävs för eventuella komplikationer.

– Jag minns ett annat fall då en tjej i 20 års ålder som kom in. Hon hade förlorat så mycket blod att hon inte kunde stå på benen. Vi misstänkte att det var den andra osäkra aborten hon gjort. Att den första lyckades men lämnade komplikationer som hon nu inte skulle ha överlevt om inte vi hjälpte henne, säger Ester.

Större delen av 80-talet hade Moçambique en progressiv hälsominister, Pascoal Mocumbi. Han är gynekolog, medlem i AMODEFA och insåg allvaret i abortproblematiken. Han ansåg att Moçambique inte kunde acceptera dödsfall som orsakas av illegala aborter och att de skulle tillämpa regeln att abort får övervägas om preventivmedelmisslyckande kunde styrkas. Sen 80-talet har Moçambique i praktiken haft tillgång till legal abort, främst i de större städerna.

– För länge sen, i början av min karriär kunde mannen i relationen polisanmäla kvinnan om hon gjorde abort, och då riskerade både kvinnan och personen som utfört aborten fängelse. Det var fruktansvärt. Tillämpningen av lagen förändrades och nu har vi en ny lagstiftning, säger Esther.

Hos AMODEFA har Ester fått möjlighet att studera vidare och ta examen i förvaltning och ledarskap. Hon började jobba med familjeplanering, nu jobbar hon även med administration och ledning.

– I början jobbade vi bara med familjeplanering en nu har vi en rad olika tjänster som vi erbjuder allmänheten, som till exempel hiv testning, gynekologi, förlossning och mödravård. I många fall är vårt arbete avgörande för människors liv och för deras överlevnad, säger Ester.

Under hela maj pågår Afrikagruppernas kampanj mot mödradödlighet. Mors dag är 31 maj och vi uppmuntrar dig att köpa vårt fina morsdagskort och skicka till några mammor som du tycker om! Vi säljer även handgjorda armband av återvunna vattenledningar som tillverkas av en grupp kvinnor i Namibia som lever med hiv.  Armbanden och korten hittar du här www.afrikagrupperna.se/gavoshop

Ingen mamma ska behöva dö under en graviditet eller förlossning. Stöd Afrikagruppernas arbete för att fler mammor ska överleva!

Läs mer om kampanjen på www.afrikagrupperna.se/allamammor

 

/Mitra Mäki, informatör och programhandläggare

 

Recommended Posts