Gender Based Violence in Mozambique: the case of Mboi

(Svensk översättning nedan)

Santos Simione-04-11 15.24.20Gender-based violence is one of the most controversial issues in Mozambique. It is directly related to gender roles and gender systems, which makes it widely accepted, supported and strengthened by both men and women. Research in Mozambique shows that at least 33% (age 15-49) have experienced gender-based violence from the age of 15, mainly committed by their partners or husbands (62%). Usually sexual gender-based violence starts very early. At least 12% of women in the same group suffered from this from the age of 15.

The social and cultural aspects of gender-based violence are often instilled in children at an early age, strengthening the idea of ​​men being superior to women. This has a very negative impact on the development of the family, causing increased levels of depression, sexually transmitted diseases (including HIV), maternal mortality, suicide, unwanted pregnancies to mention a few.

I will now tell you the story of Mboi, who’s life was not different from the life of many other women and girls in Mozambique. From an early age she watched her mother being physically abused and publicly humiliated by her father. Soon, she too began being abused by her father. At the age of 15 she was forced to give up her studies for marriage. At 16 she was already a mother. At 18 she had her second child. That is when the first signs of abuse started. Her husband, Budi, decided to move to Maputo, looking for better working conditions. This decision was made without consulting Mboi. She was simply informed that they would live far away from her family.

When settled in Maputo, Mboi’s husband, who lacked education and was almost illiterate, could not find a job and Mboi had to work in order to support her family. Monthly she was required to submit her salary to her husband who then decided what to do with it. When Mboi was out working, her husband started bringing other women home. Seeing the situation and being unable to stop it, Mboi suggested they would start using condoms. Her husband responded with violence and threatened to leave her and take another wife. She was met by the same violence when questioning her husband about his affairs. Death threats prevented her from going to the police. Therefore, these crimes were never reported.

Mboi asked her mother for help. The answer was disheartening. ”You have to obey him, accepting this is the only way to keep your family… It was also like that with your father… Single women are nothing in society.”

A year later, Mboi fell ill and spent several months in hospital. She was diagnosed with HIV. Her last words were whispered in the ear of her brother: ”My brother, please take care of my children.” Upon her death, Mboi left four children behind, the oldest one only 14 years old. Four months after Mboi’s death, their father died of the same disease. Mboi’s oldest daughter quit her studies to marry a young man in order to provide for her siblings. However without parents, the young couple could not manage. The young family fell apart, resulting in unwanted pregnancies and drugs.

This is a real example of how gender-based violence spreads from generation to generation. How it impacts and cements poverty in families in my country, no matter if you are educated or not, rich or poor. This is why the work against gender-based violence should have a multisectoral approach, focusing both on advocacy and prevention and aimed at individual-, interpersonal-, institutional- and legislative levels.

Santos Simione

Santos Simione is organizational psychologist, sex educator and human rights activist in Mozambique. Currently working as Executive Director of AMODEFA, one of the oldest organizations in sexual and reproductive health in Mozambique.


 

Genusbaserat våld i Moçambique: Mbois historia

Genusbaserat våld är en av de mest kontroversiella frågorna i Moçambique. Det är direkt relaterat till könsroller och genusordning, vilket gör det allmänt accepterat, underhållet och förstärkt av både kvinnor och män. Forskning i Moçambique visar att åtminstone 33 % i åldern 15-49 har upplevt genusbaserat våld från 15 års ålder. I 62 % av fallen har förövaren varit offrets partner eller man. Vanligtvis startar genusbaserat våld väldigt tidigt. Minst 12 % av kvinnor i ovan nämnda åldersgrupp drabbades av sexuellt våld från 15 års ålder.

Sociala och kulturella aspekter av genusbaserat våld är ofta ingjutna i barn i tidig ålder, vilket förstärker idén om att män är överlägsna kvinnor. Detta har en väldigt negativ inverkan på familjeutveckling, och orsakar bland annat ökade depressionsnivåer, sexuellt överförbara sjukdomar (HIV inkluderat), mödradödlighet, självmord och oönskade graviditeter.

Jag kommer nu att berätta historien om Mboi, vars liv inte var mycket annorlunda än många andra moçambiquanska kvinnors liv. Från en tidig ålder såg hon sin mamma bli fysiskt misshandlad och offentligt förödmjukad av hennes far. Snart blev hon själv också misshandlad av honom. Vid 15 års ålder tvingades hon att ge upp sina studier för giftermål. Vid 16 var hon redan en mor. Vid 18 födde hon sitt andra barn. Det var då de första tecknen på misshandel började. Hennes man, Budi, bestämde att de skulle flytta till Maputo för att söka bättre arbetsvillkor. Beslutet gjordes utan att rådfråga Mboi, som endast blev informerad om att de snart skulle bo långt ifrån hennes familj.

Väl framme i Maputo kunde Mbois man, som saknade utbildning och nästan var analfabet, inte hitta något jobb och Mboi var därför tvungen att försörja familjen. Varje månad tvingades hon att ge hela lönen till sin man som bestämde hur den skulle användas. Medan Mboi arbetade tog hennes man med sig andra kvinnor hem. Mboi, som bevittnat situationen utan att kunna förändra den, föreslog att de skulle börja använda kondom. Hennes man svarade med våld och hotade att lämna Mboi och gifta om sig. Hon möttes med samma våld när hon ifrågasatte sin mans affärer. Dödshot hindrade henne att gå till polisen, och därför blev brotten aldrig anmälda.

Mboi bad sin mamma om hjälp. Svaret var nedslående. ”Du måste lyda honom, det enda sättet för dig att behålla din familj är att acceptera situationen… Det var likadant med din far… Ogifta kvinnor är ingenting i vårt samhälle.”

Ett år senare blev Mboi sjuk och spenderade flera månader på sjukhus. Hon blev diagnostiserad med HIV. Hennes sista ord viskades i hennes brors öra: ”Min bror, snälla ta hand om mina barn.” Vid sin död lämnade Mboi fyra barn efter sig. Den äldsta var endast 14 år gammal. Fyra månader efter Mbois död dog deras far av samma sjukdom. Mbois äldsta dotter avbröt sina studier för att gifta sig med en ung man och på så vis kunna försörja sina syskon. Men utan föräldrar kunde det unga paret inte få ihop det. Familjen föll isär, vilket resulterade i oönskade graviditeter och droger.

Detta är ett exempel från verkligheten som beskriver hur genusbaserat våld sprids från generation till generation. Hur det påverkar och cementerar fattigdom i familjer i mitt land, oavsett om du är utbildad eller ej, rik eller fattig. Därför borde arbetet med att stoppa genusbaserat våld ha ett multisektoriellt angreppssätt som fokuserar både på påverkansarbete och förebyggande åtgärder och det borde riktas mot individuella, interpersonella, institutionella och lagstiftande nivåer.

Santos Simione

Santos är organisationspsykolog, sexutbildare, och människorättsaktivist i Moçambique. Han är även verkställande direktör på AMODEFA, en av de organisationer som arbetat med sexuell och reproduktiv hälsa längst i Moçambique.

Recommended Posts