Sydafrika minns Sveriges roll i kampen mot apartheid

Nyligen deltog Afrikagrupperna i invigningen av utställningen “Memory Against Forgetting” på Lilliesleaf farm utanför Johannesburg. Det var på samma bondgård som Nelson Mandela och andra ANC-medlemmar verkade och bodde i hemlighet tills de greps 1963. Numera är Lilliesleaf en historisk plats med en permanent utställning som lyfter och berättar om relationen mellan Sverige och Sydafrika under apartheidstiden.

Huvudtemat på invigningen kretsade krig vikten av att komma ihåg det förflutna och den kamp som utkämpades för att lägga grunden för dagens Sydafrika. Syftet var också att uppmärksamma och ge utrymme till de aktivister och eldsjälar i Sydafrika och Sverige som vigde sina liv åt kampen mot apartheid.

I talen lyftes betydelsen av den så kallade “fjärde pelaren” i kampen. Det var omvärldens stöd och solidaritet med frihetskämparna under apartheid. I det här fallet låg fokus på den roll Sverige spelade och den starka solidaritetsrörelsen som växte på gräsrotsnivå. En av talarna; den tidigare diplomaten Anders Bjuner sa “er frihet var vår frihet” och menade att ta ställning mot ett förryckande system är att samtidigt stärka, försvara och kämpa för sina egna värderingar.

I linje med det speglar Afrikagruppernas slogan i solidaritetskampen; “Afrikas frihet är vår!” – att visionen i kampen grundar sig i att ingen är fri förrän alla är fria.

Utställningen var välordnad med en tidslinje som innefattade hur civilsamhället och rörelser som Afrikagrupperna ISAK (Isolera Sydafrika-Kommittén) engagerade sig och drev kampen genom att exempelvis bojkotta sydafrikanska varor och hålla i insamlingar. Även personliga upplevelser och berättelser från aktivister från båda länderna var en central del av utställningen. En av de engagerade aktivister som var med är Bertil Högberg, aktiv både i Afrikagrupperna och ISAK. Han hade givit en två timmars intervju inför utställningen och var en av aktivisterna som engagerade sig i en tid då finansiellt stöd till ANC och motståndsrörelsen gavs i pengar-påsar under hemliga förhållanden.

Att solidaritetsarbete bedrevs på helt andra sätt och under helt andra villkor än idag var något som blev framträdande i utställningen. Det väckte intressanta tankar och frågor om hur det ser ut i dagsläget och huruvida den sortens radikalitet kan återfinnas idag. Utan att vara alldeles för nostalgisk är det relevant att fundera över varför dagens regering inte erkänner Västsahara eller tar en aktivare ställning i solidaritet med befolkningen i Palestina när det handlar om liknande frågor och frihetskamp.

Att utställningen heter “memory against forgetting” syftar till att det är lätt att glömma om vi inte aktivt anstränger oss till att komma ihåg. Då det endast är några få decennier sen dessa aktivister kämpade mot det rasistiska apartheidssystemet, sätts dagens utmaningar med rasism och främlingsfientlighet i perspektiv och påminner oss om hur lätt det är att glömma. Det påminner oss om hur lätt det är att upprepa förödande misstag om vi inte är noga med att komma ihåg det förflutna.

Recommended Posts