Världsaidsdagen – Sandra hjälper dem som lever det liv hon själv har levt

Idag är det Världsaidsdagen. Då samlas människor över stora delar av världen till minne av alla som dött på grund av aids, och för att uttrycka sitt stöd för alla de 35 miljoner människor runt om i världen som lever med hiv i dag.

Vi vill idag lyfta en av hjältarna som dagligen kämpar för ett positivt liv i Moçambique.

Sandra är 33 år och hade fram till för några år sedan en liten butik där hon sålde parfym och kläder. Hon gillade att jobba med försäljning, affärerna gick bra och hon hade planer på att utöka sin verksamhet. Hon lärde även ut måleri, hantverk och smyckestillverkning till föräldralösa barn i området hon bodde i. 2007 blev hon sjuk och då förändrades allt. Ingenting hjälpte och hon blev bara sämre och sämre. Hennes familj som inte förstod sig på sjukdomen blev rädda och började diskriminera henne. Till slut var hon bara skin och ben, hon kunde varken gå eller prata. Hon bara grät. Hon hade oerhörda smärtor och kunde endast ligga på ena sidan, annars gjorde det för ont. Vi det tillfället vägde hon 25 kg och hennes pappa bar henne i famnen till sjukhuset för att få vård. På sjukhuset upptäcktes det att Sandra lever med hiv och att hon hade tbc. Hon blev inlagd på sjukhuset i fem månader.

När en av hemsjukvårdarna från organisationen Amodefa fann Sandra var hon väldigt sjuk. Hemsjukvårdaren kontaktade Albertina, Amodefas sjuksköterska som började följa Sandras behandlingar tillsammans med de andra hemsjukvårdarna från Amodefa. Albertina gav råd och praktiska tips till Sandras pappa som skötte om henne. Med hjälp av Albertina blev pappans behandling av sin dotter bättre. Totalt blev Sandra sängliggande i två år.

– I Amodefas händer började jag bli bättre, berättar Sandra. På slutet av min tbc-behandling bjöd Amodefa in mig till en utbildning om hemsjukvård. Jag hade vid det tillfället ingen bra näringsriktig mat hemma. Mina föräldrar hade inte råd. När jag började på utbildningen vägde jag 39 kg. Efter två veckor på kursen där jag fick bra mat flera gånger om dagen vägde jag nästan 50 kg.

När Sandra var inlagd på sjukhuset hade folk tagit alla hennes saker för de trodde att hon skulle dö. När hon kom hem igen fick hon börja om från noll. Det var tungt, men mirakel hände. Sandra gick med i föreningen Mulher Jovem (Ung Kvinna), en av föreningarna inom Amodefas projekt för hemsjukvård. Genom föreningen fick Sandra ersättningen som hon köpte second hand-kläder för på marknaden. I föreningen lärde hon sig att ta hand om sig själv och värdesätta sig själv. Hon ändrade stil och började ta hand om sig själv på ett annat sätt.

– Amodefa har förändrat min livsstil.

En tid senare träffade Sandra en pojkvän. Tillsammans fick de en dotter 2011.

– Hon är vårt första barn och vår lycka. Hon föddes negativ.

Sandras pojkvän jobbade i Sydafrika på ett företag. 2014 i november omkom han i en olycka på arbetsplatsen. Återigen fick Sandra börja om på nytt i livet.

I ett område lite utanför staden har Sandra lyckats bygga ett litet hus på en tomt där hon bland annat odlar maniok, sötpotatis, papaya och bönor. Hon ska försöka öppna en butik med kläder och parfym. Det är det hon vill göra, det hon gjorde innan allt förändrades. Men nu är hon även en utbildad hemsjukvårdare och hon glömmer inte.

– Jag hjälper dem som lever det liv jag levde. Amodefa är som min familj. De fanns för mig i den svåraste tiden i mitt liv. För ett tag sen blev jag sjuk igen. Jag kunde inte gå på tre veckor. Amodefa kom till mig. Jag fick råd av Albertina och med hjälp av hennes vård blev jag genast bättre. Idag är min första dag tillbaka på jobbet som hemsjukvårdare efter tre veckor, berättar Sandra.

Sandras dotter är nu fem år och hon vet hur hon ska hjälpa sin mamma med medicinerna när hon mår dåligt. Dottern märker när Sandra är sjuk och säger till att hon måste till sjukhuset. På morgonen frågar hon alltid hur Sandra mår.

När Sandra blev sjuk var hiv något nytt för familjen och folk blev rädda. En del vågade inte komma in i huset. Andra kom inte ens och hälsade på. Sandras föräldrar var också rädda men är inte det lägre. Nu är de stolta över henne.

– När jag är ute och jobbar som hemsjukvårdare berättar jag vad jag har gått igenom. Det är inte lätt att gå från 25 kg till 64 kg. Men jag är fortfarande här. Och jag är mamma nu. Jag vill leva!

I Moçambique lever majoriteten av jordbruk så den extrema torkan som varat sedan två år tillbaka har slagit väldigt hårt. Det råder brist på mat och levnadskostnaderna har stigit i höjden. Sandra har märkt av det under hembesöken.

-Det gör oss ledsna. Vi som tar hand om de sjuka har ingenting och de vi tar hand om behöver mat. Det gör ont. Vi känner den här torkan i vårt kött och blod. Folk hoppas att vi ska ta med något men vi har ingen mat själva. Med den här krisen blir det fler som överger medicinerna för att de helt enkelt inte uthärdar att ta dem utan mat. Bromsmediciner är väldigt starka och framkallar reaktioner om de inte tas med mat. Men vi fortsätter att ge patienterna råd att fortsätta.

Sandra vill inte vara med på bild och har ett annat namn eftersom det fortfarande finns mycket fördomar, diskriminering och stigmatisering. Om någon får veta kan det minska hennes chanser och möjligheter i framtiden.

Nästa inlägg kommer att ta upp de utmaningar arbetet mot hiv står inför och hur hemsjukvårdare försöker mobilisera sig i regionen.

Du kan hjälpa familjer som lever med hiv att få tillräckligt med mat för att bromsmedicinerna ska fungera. Boka en plats på Afrikagruppernas digitala julbord! Genom att boka en plats ger du ett matpaket till en familj i Moçambique. I matpaketet finns basvaror som en person som lever med hiv behöver under en månad.

Vill du ge bort en eller flera platser i julklapp? Du får ett elektroniskt gåvobevis efter genomfört köp som du kan maila eller skriva ut. En perfekt present till någon du tycker om!

Recommended Posts