Namibias rikedomar

Det har den senaste tiden diskuterats en del kring gruvnäringen i Namibia. Framför allt har det handlat om i vilken mån utvinnandet av de icke-förnyelsebara mineralerna kommer landet tillgodo. De flesta verkar vara överens om att dagens situation kan förbättras.

Det finns naturligtvis namibier som har blivit rika på gruvdriften men det verkar samtidigt tydligt att de flesta invånare inte har någon nämnvärd nytta av att de bor i ett land så rikt på naturresurser. De flesta gruvföretagen är inte namibiska utan internationella – som till exempel Rössing, som förser svenska Vattenfall med uran – vilket säkert har med saken att göra. Men dessutom betalar dessa internationella företag idag ingen företagsskatt alls. En viss ”royalty” på försäljningen hamnar i den namibiska statskassan, men icke en enda skattedollar.


Regeringen gjorde nyligen ett försök att ändra på det genom att föreslå en 15 procentig skatt på export av icke-förädlade mineraler. Ett ganska rimligt förslag, kan man tycka, som skulle givit statskassan, och därmed i princip alla namibier, ett rejält tillskott. Men efter att gruvföretagen slagit bakut och i princip hotat med att lämna landet drog regeringen tillbaka förslaget igen. Och där står vi, åtminstone just nu.

Vad gruvföretagen däremot är mycket duktiga på är att förbruka elektricitet. Gruvdrift är en elintensiv hantering och gruvornas ständigt ökande behov är huvudanledningen till att det statliga elbolaget Nampower nu förutspår en elbrist under kommande vintermånader (juni-augusti, ungefär) på 80 Megawatt (MW). Som under den närmaste fyraårsperioden ökar till 300 MW. Nampower säger sig dock även ha planer för att komma tillrätta med elbristen, så förhoppningsvis slipper fler namibier frysa om ett halvår.

Namibia köper idag omkring 60 procent av sin el från utlandet. I ett land som till så stor del består av stekhet öken och halvöken, som har en kust där det blåser nästan jämt och där vågorna brakar in över stränderna, och med så få invånare, så borde väl rimligtvis sol-, vind- och vågenergi vara en given succé? Eller? Det finns säkerligen saker och ting som drivs med sol- och vindenergi här, men efter fjorton månader i landet tror jag faktiskt inte jag har sett en enda snurra, eller solcell, någonstans.

Lite märkligt är det.

Recommended Posts