Mark till salu

Omvärldens investeringar i Afrika har ökat kraftigt på senare år och det är långt ifrån enbart gamla europeiska kolonialmakter som visar stort intresse för Afrikas naturresurser. Tillväxtekonomier som BRICS-länderna[1] trängs med gulfstaterna och länder som Malaysia, Singapore, Indonesien och Sydkorea bland många andra längs frontlinjen i kampen om kontinentens resurser. Utöver pengar är EU likt USA beväpnade med fördelaktiga handelsavtal som innebär att de afrikanska ekonomiernas bästa, för att inte säga enda, alternativ är att fortsätta exportera råvaror till låga priser.

Ekonomier på stark frammarsch i tidigare låginkomstländer har inte varit sena med att haka på och konkurrerar å sin sida med att inte ställa krav på hur de afrikanska staternas beslutsfattare ska styra sina länder. Detta tilltalar naturligtvis beslutsfattare i Afrika som fullt förståeligt har svårt att se poängen med att bli mästrade i inrikespolitiska frågor av gamla kolonialmakter utöver att plundras på naturresurser.

Uppseendeväckande är den prislapp världsmarknaden satt på Afrika. Stater med avsikt att säkra tillgångar på specifika råvaror för livsmedelsproduktion på den inhemska marknaden genom att hyra mark i andra länder kan exempelvis betala US$300 per hektar i Peru eller US$4.8 – 12/ha i Sudan och valet är således enkelt. Andra exempel visar att sådan landleasing i den indiska regionen Punjab Doaba är femtio gånger dyrare per hektar än motsvarande i Afrika. Den afrikanska kontinenten är på intet sätt unik i att attrahera utländska investerare i jordbruksnäringen. Däremot ledande inom området. Mellan åren 2002 och 2010 var Afrika destinationen för 40 % av de totala utländska investeringarna inom denna globala sektor.

Internationell handel lyfts ofta fram som ett positivt exempel på hur världens alla länder, grupper och individer är ömsesidigt beroende av varandra vilket i sin tur uppmanar till fred och samarbete. Men en annan sida av myntet är hur handel på ojämlika villkor får motsatt effekt, när människor tvångsförflyttas från sin mark som följd av att stater hyr ut denna mark till multinationella företag. Djupt problematiskt för tillgången på odlingsbar mark och därmed mat och försörjningsmöjligheter för redan utsatta grupper, såväl som ett ekologiskt hot, är denna utveckling. Som tur är kan vi som konsumenter och röstberättigade göra skillnad. Detta genom att konsumera rättvisemärkt, och sätta press på våra makthavare.

Johan Andersson

Praktikant Afrikagrupperna

 

[1]Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, och Sydafrika

Recommended Posts