Krönika om fröer i Moçambique

AB2

Agostinho Bento

Historien om frön har blivit en om förluster, kontroll, beroende och skuld. Den skrevs för dem som vill göra stora vinster genom att kontrollera matproduktionen, utan att bry sig om den verkliga kostnaden som detta innebär för jordbrukaren.

Frön har stått i centrum för jordbruksproduktionen i Moçambique sedan urminnes tider. Produktionen och bevarandet av inhemska frön var alltid jordbrukarnas ansvar. Detta förhållande mellan jordbrukarnas produktion och bevarande av fröer skapade i jordbrukssamhällen principen om matsuveränitet genom århundraden. Historien om frön i Moçambique går genom tre historiska perioder landet bevittnat. Under den förkoloniala tiden, hade befolkningen som bodde i området som idag kallas Moçambique jordbruket som sin huvudsakliga verksamhet. Allt, även frön producerades och konsumerades inom samhällena och det gav jordbrukarna autonomi för att avgöra vad som skulle produceras.

Den autonomin utmanades när handel med arabiska köpmän inleddes och senare på nytt av den portugisiska ockupationen. Det stora antalet portugisiska immigranter införde plantagejordbruk i Moçambique och detta innebar ett hårt slag mot autonomin för de moçambikiska jordbrukarna, eftersom en stor del av dem tvingades arbeta på kolonisatörernas plantage och egendomar. Endast en liten del av jordbrukarna kunde producera grödor med inhemska frön.

Efter en lång tid under vilken de moçambikiska jordbrukarna förlorat autonomin, fick de tillbaka sin självständighet över produktion i och med befrielsen av landet från den koloniala makten. På grund av den kris som drabbade Moçambique under perioden efter självständigheten med ett långt inbördeskrig, fanns det inte längre något incitament för överskottsproduktion eftersom det kommersiella nätverket kollapsat. Först efter 1992 med fredsavtalet, det år då bönderna började återvända till landsbygden för att återta sina marker och återuppta livsmedelsproduktionen började regeringen att lägga märke till framgången. Vid denna tidpunkt var 90% av fröna som användes av jordbrukarna i jordbrukskampanjer inhemska och endast 10% var kommersiella sorter. Moçambikiska jordbrukare var fortfarande fria från GMO, som var förbjudna att odlas. Men i detta skede av historien börjar diskussioner på regeringsnivå för att ändra bestämmelser kring fröer, på grund av påtryckningar från multinationella företag, de som vill kontrollera och göra stora vinster i den moçambikiska jordbrukssektorn.

Det som fruktats har faktiskt kommit att ske. År 2013 förändrade den moçambikiska regeringen förordningen om utsäde i syfte till att tillgodose intressena hos stora utsädesföretag och göra plats för införandet av GMO i Moçambique. Den godkända förordningen, som trädde ikraft under 2014, ger utrymme för import och användning av GMO-utsäde. Det finns en landsomfattande trend att driva jordbrukare att använda handelsutsäde och då främst GMO-hybrider, som helt åsidosätter lokala sorters frön. Som en följd av detta noteras det på nationell nivå utrotning av inhemska frösorter. Det är nödvändigt att säga att bilden är mörk och bönder i hela landet löper den allvarliga risken att se deras frösorter nekade för användning och kommersialisering.

Efter att ha följt utvecklingen har jordbrukare genom UNAC under de senaste åren påbörjat ett projekt för att bevara och återställa lokala sorters frön. Projektet har utvecklats i södra Moçambique tillsammans med MPA (Småskaliga jordbrukares rörelse i Brasilien) och tanken är att även införa projektet de i norra och central delarna av landet. Det verkar som att det kommer behövas betydande resurser för att helt rädda lokala frösorter som är uteslutna från processen för kommersialisering och användning på grund av stora intressen hos kommersiella utsädesföretag på nationell och internationell nivå.

Agostinho Bento

Påverkan och Policyprogramhandläggare

på UNAC – den nationella bonde unionen i Moçambique

Recent Posts