Debattartiklar och brev

Detaljer

Publicerad torsdag, 17 september 2009 16:19

Det är skrattretande när handelsminister Ewa Björling (M) hävdar att det är svenska frivilligorganisationer som utövar påtryckningar mot afrikanska länder i samband med förhandlingarna kring nya handelsavtal. De verkliga påtryckningarna kommer från EU, skriver Gabi Björsson och Marja Wolpher på Afrikagrupperna.

Att handel är viktigt för utvecklingen råder det inget tvivel om. Att de afrikanska länderna själva bör kunna avgöra i vilken takt och på vilket sätt den handeln skall ske borde det inte heller råda något tvivel om. Det problematiska med den svenska handelsministern Ewa Björlings (M) och EU-kommissionens hållning i EPA-förhandlingarna är att de tror sig ha svaren och låter därför bli att lyssna på sina förhandlingspartners.
Att som handelsministern hävda att skulle vara enskilda organisationer som står för påtryckningar mot de afrikanska länderna (Aktuella frågor 14.9) är nästan skrattretande.
EPA-avtalen förhandlas därför att den handelsordning som rådde tidigare inte stämde överens med Världshandelsorganisationen WTO:s bestämmelser. WTO-bestämmelserna säger att för att EU skall kunna ge de afrikanska länderna tullfri och kvotfri tillgång till den europeiska marknaden så måste även de afrikanska länderna öppna upp sina marknader för import av varor från EU.
Det skall gälla “praktiskt taget all handel” och öppningen av marknaderna skall “ske inom rimlig tid”.
EU:s tolkning är att de afrikanska länderna skall öppna sina marknader till 80 procent på femton år. Det är också den tolkning som varit den gällande i förhandlingarna.

Den Västafrikanska förhandlingsgruppen har gjort en annan tolkning. De har beräknat att det är rimligt att de öppnar upp 60 procent på 25-30 år.
EU har svarat att det inte är kompatibelt med WTOs bestämmelser.
Men WTO experter går på Västafrikas linje, Västafrikas bud är kompatibelt med WTOs regler. EU har därför ändrat sin argumentation och säger nu att det är “för Västafrikas bästa” som man vill ha en mer “ambitiös” liberalisering av marknaden.
Man kan fråga sig om det är EU eller Västafrika som har den bästa förutsättningen för att avgöra det.

EU har vid upprepade tillfällen hävdat att man inte har några offensiva intressen i EPA-avtalen. Samtidigt driver EU på för att få igenom investeringsavtal och avtal om tjänster som de afrikanska länderna om och om igen sagt att de inte vill förhandla om.
Inte nu. Inte i EPA-avtalen.
Investeringsavtalen och avtalen om tjänster kan vara intressanta att förhandla om när nationella och regionala regleringar kommit på plats, utifrån de afrikanska ländernas egna behov.
“Namibia är inställda på att gå framåt i förhandlingarna om EPA-avtalen, men bara om EU kan behandla Namibia som en likvärdig handelspartner”, säger Namibias handels- och industriminister Hage Geingob.
Det är dags för EU att sluta köra över sina förhandlingspartners, och i stället ta ett steg tillbaka och lyssna. Sverige som ordförandeland i EU bör verka för det.
Gabi Björsson
Marja Wolpher
Publicerad 17 september 2009 i Sydsvenskan
Debattartikeln var ett svar på ett inlägg från handelsministern Ewa Björling (M)