Nästan hälften av den angolanska befolkningen är under 15 år. De utgör en sårbar generation, vars rättigheter åsidosattes under kriget.

Under krigsåren urholkades skolsystemet så att mindre än hälften av barnen i skolåldern gick i skolan vid krigsslutet 2002. Sedan dess har dock utbildningssektorns andel av statsbudgeten ökat till något över 10 procent. I och med regeringens nya strategi för utbildningsområdet har både antalet skolor och lärare ökat, samt en mer decentraliserad skolplanering införts. Men trots förbättringarna är skolsituationen långtifrån tillfredsställande och många barn står fortfarande utanför systemet. Afrikagruppernas insatser för utbildning sker i samarbete med ADRA, dels genom skolprogrammet Onjila i fem provinser, dels genom pilotprojektet Procafose, för barn utanför skolsystemet i Benguelaprovinsen.

Ur Ung i södra Afrika:

Efter freden i Angola 2002 har skolportarna öppnats för hundratusentals nya elever. Nu går uppåt 60 procent av barnen i skolan, jämfört med bara en tredjedel för fem år sedan. Skolan är egentligen obligatorisk, men det fattas ännu både lärare och klassrum för att ge plats åt alla barn i skolåldern. Visserligen satsar Angola på att anställa fler lärare och bygga skolor. Men det tar tid att reparera skadorna från kriget, som förstörde över hälften av landets skolor.

Klasserna är stora, ofta uppåt 60 elever. Disciplinen i skolan är hård och examensproven många. De flesta eleverna slutar skolan innan de har kommit upp i 6:e klassen. En hel del faller bort för att de har svårt att lära sig läsa och skriva portugisiska, som egentligen inte är deras vardagsspråk. Den stora majoriteten av eleverna går i statliga skolor. I de större städerna finns även privatskolor, men väldigt få föräldrar har råd att betala deras höga avgifter.

Nästan lika många flickor som pojkar börjar i skolan. Men fler flickor faller bort tidigt, för de måste hjälpa till med hemarbete, barnpassning och annat. Kanske kan flickorna få hjälp av den nya skolreformen, som bland annat ska se till att pojkar och flickor blir jämlika i skolan. Efter sex år kan eleverna fortsätta på högstadiet i tre år och sedan tre år på gymnasiet. Men de som vill studera på ännu högre nivå måste både ha bra betyg och pengar.

Adjany och Milton engagerar sig utanför skolan

Adjany är 15 år och bor med sin mamma, pappa och en bror nära flygplatsen i Angolas huvudstad Luanda. Livet är just nu till bredden fyllt med aktiviteter.

Förutom dans, tennis och alla läxor har hon blivit uttagen som finalist i Angolas Miljöolympiad, en tävling om miljöfrågor som hålls varje år. Hennes långa svarta hår är uppsatt med ett vitt hårband och hon skrattar ofta. Jag träffar henne på miljöorganisationen JEA där hon ibland träffar andra ungdomar efter skolan.
- Det är jätteroligt att vi blivit uttagna till finalen, säger hon och tittar på sin medtävlare Milton dos Reis Bernardo.

Milton är 16 år och går andra året på gymnasiet. Adjany och Milton berättar i mun på varandra om vad de tycker är den viktigaste miljöfrågan.
- Skräpet! säger de bestämt och beskriver livfullt vilka drivor med sopor som folk slänger på gatorna i stan.
- När det regnar blir hela stan översvämmad och alla sopor flyter omkring i en enda gegga. Det blir helt fruktansvärt med allt skräp, vatten och lera som proppar igen alla gatubrunnar, säger Adjany. Hon berättar hur hennes pappa en gång inte ens kunde köra ut bilen för allt vatten på gatan utanför huset.

Båda tycker det är tråkigt att inte fler har möjlighet att engagera sig i miljöfrågor.
- Men det är inte så konstigt, säger Adjany. De flesta av mina kompisar har inte råd att studera och även transporter är så dyra att de inte ens råd att följa med mig hit till miljöolympiadens aktiviteter.
Milton håller med men tillägger samtidigt att mycket trots allt har förändrats till det bättre sedan fredan 2002.
- Det är visserligen fortfarande svårt att utbilda sig och att komma in på universitetet. Mycket beror på om man har pengar och kan betala. Men, tillägger han, idag är det många fler än under kriget som kan gå i skolan. Själv drömmer han om att studera medicin efter gymnasiet.

Dela med andra