”Kan inte jag få en t-shirt också”

Vamos, ropar João Luis. Och alla kommer för att ta plats i bilarna. Det är färgstarka Teresa som är proffs på att peppa tjejer, António som i sina röda glasögon och med sitt breda leende får oss andra att glömma våra rädslor och fördomar om hiv-positiva och Dinho som är äldst och har mest erfarenhet av landsbygdsutveckling av oss alla. Han sätter sig med lugna rörelser i framsätet. Alí Patrique däremot är yngst och spelar teater om hiv och aids för ungdomar. Han hoppar snabbt upp på flaket. Sist kommer Pedro João, en av två manliga rådgivare på kvinnorättsorganisationen OMA, som hjärtligt blir retad för att han är så tung och behöver hjälp för att komma in i bilen. Självklart är också Afrikagruppernas koordinatör Erika där. Hon sitter redan bakom ratten.

Alla är representanter från partnerorganisationer som Afrikagrupperna samarbetar med i Angola. Efter långa möten i konferenscentret utanför Benguela är vi alla glada att ge oss iväg för att besöka ett distrikt som Afrikagrupperna stödjer sedan 1993.

I svarta t-shirtar med Afrikagruppernas tryck på skumpar vi därför på väg till samhället Dombe Grande. Jag som bara varit i Angola några dagar ser alla stånd med rader av flaskor med diesel, skottkärror som självklart kan användas som stolar om man vänder på dem (varför tänkte jag inte på det) och den alldeles nybyggda basketbollplanen. Madelena som bor i storstan Luanda är alldeles uppspelt av att se naturen och Bernardo Cesar från Moxico i Angolas inland ställer frågor om havet.

Försenad och med mobiltelefonen tryckt mot örat kommer den nya viceborgmästarinnan för att välkomna oss till Dombe Grande. Efter det är det fritt fram för ordföranden för föreningsrådet NRA att berätta om nätverket med lokala organisationer som finns i distriktet. Han berättar att många av de som bor i samhället är internflyktingar som under Angolas inbördeskrig fick humanitärt bistånd genom Afrikagruppernas samarbetspartner ADRA. När kriget tog slut behövde utvecklingen styras. Därför startades föreningsrådet som ett paraply för de lokala organisationerna. Först behövde de verktyg och gödsel. De hittade nya sätt att lagra sin skörd och kunde tack vare det öka sina inkomster. Det gjorde det möjligt för dem att få mikrokrediter och bygga upp sitt kreditvärde. Sedan lyckades de få lån till pumpar till konstbevattning. Det ökade produktionen ytterligare. Nu har NRA en sprillans ny traktor som alla medlemsorganisationer har tillgång till. Från verktyg och gödsel deltar de nu i en aktiv dialog med lokala myndigheter för att upprätta planer för distriktets utveckling.

Bland Afrikagruppernas partnerorganisationer är det många som är imponerade och själva har mycket att säga. De kommer från olika delar av landet och har lång erfarenhet av utveckling.  I våra plaststolar under de höga träden kommer diskussionen igång. Det utbyts tips och idéer om hur det är möjligt att hitta olika typer av finansiering och hur de ska kunna hitta en strategi för att få medel av staten i den kommande decentraliseringsprocessen.

Det är tydligt att alla känner av hur mycket kunskap som finns samlad i gruppen. Utbyten mellan partnerorganisationerna, olika övningar på partnermötet och till sist denna utflykt har gjort oss starkare tillsammans.

Till slut släpper också viceborgmästarinnan i byn på spänningarna. Hon berättar att vårt besök lett till att hon lärt sig mer om sitt distrikt och är imponerad av hur mycket som hänt i området tack vare Afrikagruppernas stöd.

– Kan jag inte få en t-shirt också, undrar hon till sist.

I Angola idag var en grupp människor på besök i ett samhälle som heter Dombe Grande. Alla hade svarta t-shirtar med en gul text på där det stod ”Afrikagrupperna”. Idag var det en grupp som alla ville vara med i.

/Jessica Olson, styrelseledamot på besök i Angola, 2010-03-30

Recommended Posts