Angola har idag ratificerat och skrivit under de viktigaste internationella konventionerna som ska garantera att kvinnor inte diskrimineras. En rad ändringar har också gjorts i nationell lagstiftning till följd av det.

Detta är en sammanfattning. Ladda ner hela Emelie Rennerfelts text:
Läs hela texten här

Alla medborgare är lika inför lagen oavsett färg, ras, etnicitet, kön, födelseplats, religion, ideologi, utbildningsnivå, ekonomiska eller sociala förhållanden. I praktiken fortsätter dock den angolanska kvinnan att diskrimineras eftersom det saknas både efterlevnad av det juridiska systemet och kapacitet att implementera rättigheter. Kvinnor lider mer av fattigdom och fler kvinnor än män är fattiga. På grund av det långvariga kriget finns det många hushåll som leds av kvinnor. De saknar inkomster från en man och har som regel sämre ekonomiska förutsättningar.

Kvinnors situation i Angola kan verka dyster och nedslående. Faktum är att många kvinnor dagligen måste kämpa för sin egen och familjens överlevnad. Till de mer positiva tendenserna hör att jämställdhet diskuteras öppet och frågan tas upp i tv, radio och tidningar. Jämställdhetsdebatten handlar dock än så länge om kvinnor och kvinnors utsatthet och väldigt lite om att även män måste förändra sig för att kvinnor ska ha lika möjligheter.

Trots alla de rikedomar som finns i landet som diamanter och olja lever 68 % av befolkningen i fattigdom och 26 % av dem i extrem fattigdom. Angola är ett av de minst utvecklade länderna i världen. Enligt human Development Report från 2005 hamnar Angola på plats 160 av 177 länder. Det är svårt att få fram aktuella siffror i Angola på grund av att en del av materialet som finns är gammalt men också för att information dröjer. Därför måste alla statistiska uppgifter i texten tas med försiktighet.

Internationella och nationella protokoll samt lagstiftning

Av de konventioner Angola har ratificerat och skrivit under kan bland annat nämnas; FN:s konvention om mänskliga rättigheter från 1930, FN:s deklaration för mänskliga rättigheter från 1948, Konventionen om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter från 1966 och Barnkonventionen.

Bland de konventioner som skyddar kvinnors individuella och sociala rättigheter ratificerade Angola FN:s kvinnokonvention (CEDAW) 1984 utan reservationer. Däremot har man ännu inte ratificerat tilläggsprotokollet. Konventionen om kvinnors politiska rättigheter (ratificerades 1985), Konventionen om rätt till lika lön för lika arbete (ratificerades 1976), Konventionen mot diskriminering vid arbete (ratificerades 1976) samt African Charter on the rights of People från1981.

Nationell handlingsplan

Angola antog en strategi för jämställdhet för åren 2001 till 2005. Strategin är baserad på internationella konventioner om mänskliga rättigheter, Beijing plattformen (1995), Handlingsplanen från Kairo (1994) och SADCs jämställdhets- och utvecklingsdeklaration. MINFAMU, familjeministeriet, är ansvarig för implementeringen av strategin och samarbetar med frivilligorganisationer och kvinnoorganisationer. Strategin ska också ligga till grund för att formulera jämställdhetspolicies och jämställdhetsaktiviteter i landet.

Kvinnor och hälsa

Mer än 11 000 kvinnor dör årligen på grund av graviditet eller komplikationer vid födseln. 2003 dog 1 850 av hundratusen gravida. En fjärdedel av dödsfallen beror på osäkra aborter. Abort är fortfarande olagligt i Angola och är endast tillåtet om modern är under 12 år eller om hon löper risk att utsättas för livsfara. Den höga dödligheten till följd av graviditeter beror delvis på att tillgången till hälso- och sjukvård är dålig och att många kvinnor föder barn i hemmet utan någon medicinsk assistans. Födslarna försvåras också av att sjukdomar som malaria, hepatit och tuberkulos florerar.

Moderns dåliga hälsa påverkar också barnen. Cirka 254 barn av 1000 blir aldrig äldre än fem år. Barn dör till följd av dålig hygien och felaktig eller otillräcklig behandling vid komplicerade födslar. En fjärdedel av barnen når aldrig första klass i skolan. Det är bland de högsta siffrorna i världen.

Angola har antagit en strategisk plan för sexuell och reproduktiv hälsa för åren 2002-2006. Vid 15 års ålder har i genomsnitt flickorna fött ett barn och när de är 19 år har de fått sitt andra barn.

Hiv och aids

Jämfört med Angolas grannländer har landet en klart lägre andel hiv- positiva. Enligt UNAIDS är prevalensen bland vuxna 3,7 procent. Andelen hiv-positiva skiljer sig från olika provinser. Av fertila kvinnor är det endast 8 % som använder någon form av preventivmedel. Av de prostituerade kvinnorna bär så många som 32,8% på viruset enligt en studie från Luanda 2001. Prostitution är inte olagligt men anses moraliskt förkastligt.

Dessvärre verkar Angola ha alla de förutsättningar som kan underlätta en snabb spridning av hiv. Tidig sexualdebut, många sexuella partners, sexuellt våld och tvång mot kvinnor, prostitution och tonårsgraviditeter för att nämna några orsaker. Kvinnors rättighet att bestämma över sin kropp och sexualitet måste stärkas. Det innebär både att ge makt åt kvinnor men också att män måste respektera kvinnors självbestämmande. I längden är det ett fortsatt icke jämställt samhälle som möjliggör spridningen av hiv.

Familjen

Polygami och bigami är förbjudna enligt angolansk lag. Enligt familjerättslagstiftningen kan inte någon av partnerna ingå nytt äktenskap så länge de är gifta. Polygami är däremot accepterat både på landsbygden och i städerna och förekommer alltjämt. Fadern och modern har oavsett om de ingått äktenskap eller inte lika rättigheter och skyldigheter när det gäller barnen.

VÃ¥ld mot kvinnor

Avsaknaden av ett effektivt rättssystem och patriarkala strukturer missgynnar och försvårar för kvinnor som utsätts för våld. I straffrättslagstiftningen finns inget särskilt skydd för kvinnor. Misshandel och våldtäkt är straffbart men det finns inga lagar mot psykiskt eller sexuellt våld mot kvinnor. Polisen saknar ofta kunskap och förmåga att hantera en anmälan om våld i hemmet. Våld anses vara kvinnans eget fel och hon måste acceptera det som en del av den angolanska kvinnans vardag. Många kvinnor befinner sig i sociala och traditionella roller samt i ett ekonomiskt underläge som gör att de inte kan lämna en våldsam man.

Mäns våld mot kvinnor i Angola skylls på långvariga konflikter och krig samt ett kolonialt arv som skapat frustrationer. Därtill kommer alkoholism, arbetslöshet, fattigdom och söderslagna familjestrukturer. Könsrelaterat våld tenderar att vara mest frekvent där jämställdheten är som sämst, där män övervärderas i relation till kvinnor och där män lär sig att vara överlägsna kvinnor.

Utbildning

Mer än en miljon barn är utanför skolsystemet. Vissa siffror indikerar att 41 % av barnen i skolåldern (6-14 år) är utanför skolsystemet. Flertalet av dessa är flickor. Angola har anslutit sig till milleniemålen vilket innebär att 2015 ska alla barnen gå i skolan. Idag finns det varken tillräckligt många utbildade lärare eller skolbyggnader för att fylla det behovet. Skolsystemet är gratis i Angola och de första fyra åren är obligatoriska.

Utbildning är en viktig faktor i fattigdomsbekämpningen. Att inte kunna läsa och skriva gör att många flickor och kvinnor tvingas stanna kvar i fattigdom. Det försvårar möjligheten att bestämma över sitt eget liv och delta fullt ut i samhället. Ojämlikheten mellan män och kvinnor är också tydlig bland de allra fattigaste.
Även om man lyckas att få både pojkar och flickor att börja skolan är risken större att flickorna hoppar av studierna tidigare på grund av graviditet eller att de behövs i hemarbetet. År 2000 var 67,5 % av dem som nådde sjunde klass pojkar, motsvarande för flickor var 59,8 %.

Arbetsmarknad

Ca 33 % av kvinnorna arbetar inom den formella sektorn. Det finns inga säkra siffror på hur många kvinnor som arbetar i den informella sektorn men siffror kring 60 % förekommer. Det finns fler kvinnor än män i den informella sektorn eftersom kvinnor generellt sätt har lägre utbildning. På gatorna i exempelvis Luanda är det lätt att se att kvinnorna bidrar till hushållsinkomsterna. Stan vimlar av så kallade zunungeiros, gatuförsäljerskor.

På grund av att många kvinnor saknar reella tillgångar har de svårt att få lån på banken. Banco-Sol har specialiserat sig på att ge mikrokrediter till grupper av personer vilket innebär att även kvinnor utan större inkomster kan söka sig dit.

Kvinnor hindras ofta på arbetsmarknaden på grund av sin reproduktiva uppgift. I genomsnitt föder en angolansk kvinna sju barn. Enligt lagen har en kvinna rätt att vara hemma 3 månader från arbetet när hon fått barn. Hon kan vara hemma från och med en månad innan födseln. Fadern har rätt till en ledig dag då barnet föds. Alla mödrar får en extra dag semester för varje barn som är under 14 år.

Kvinnor i politiken

Vallagen ger alla, oavsett kön, möjlighet att rösta och ställa upp till val. Valet var planerat till september 2006 men kommer troligtvis inte att genomföras förrän tidigast 2007 eller 2008. Angola har tillsammans med de andra SADC-länderna (Southern Africa Development Community) kommit överens om att 30 % av de politiskt beslutsfattande organen ska innehas av kvinnor 2005. Dit har Angola inte nått ännu. Exempelvis saknas det helt kvinnliga guvernörer i provinserna. På kommunnivå finns det däremot ett antal kvinnor i toppen. I Angolas parlament är 16 % av de 220 ledamöterna kvinnor, vilket motsvarar 35 kvinnor. Idag är det endast Familjeministeriet som har en kvinnlig minister. Av 70 ministrar och vice ministrar tillsammans är endast 11 kvinnor.

Angolanska kvinnor finns internationellt representerade om än i litet antal. 2004 var 7 av 67 ambassadörer kvinnor.

Aktörer

MINFAMU, ministeriet för familje- och kvinnofrågor är det största statliga organet på området.

Rede Mulher, kvinnoorganisation och nätverk som utövar bland annat lobbying och deltar aktivt i jämställdhetsdebatten. Skrev den alternativa rapporten om Angola till FN:s kvinnokommitté 2004.

OMA, MPLA:s kvinnoorganisation driver ett antal juridiska rådgivningscentra i Luandas olika stadsdelar. Kvinnor som utsatts för våld eller har juridiska problem kan söka sig dit för att få både juridisk och social rådgivning.

UNDP, FN:s utvecklingsorgan, har ett nära samarbete med MINFAMU och ett antal nationella frivilligorganisationer. De ansvarar för samordningen av alla FN-organ i Angola och stödjer jämställdhetsprojekt.

Länkar

Om du vill läsa mer om Angola se följande länkar.

UNDP:s jämställdhetspolicy för Angola
Human Rights Watch senaste årsrapport, kapitlet om Angola
Rapporter och sessioner om från CEDAW om Angola
På den här sidan finns adresser och länkar till ett antal angolanska frivilligorganisationer och FN organ som arbetar med kvinnors rättigheter
UNICEF:s information om Angola
HIV i Angola
HIV i Angola

Dela med andra