Angolas president förvånar

När det stod klart att João Lourenço skulle bli Angolas näste president fanns en fruktan att han skulle fortsätta på den väl inslagna banan och styras av den tidigare president José Eduardo dos Santos. Därför är det många som höjer på ögonbrynen när han nu börjat rensa upp i de gamla leden.

Förra året fick Angola en ny president för första gången på 38 år. Hans namn är João Lourenço och är en veteran inom det styrande regeringspartiet MPLA. Presidenten som avgick, José Eduardo dos Santos, var med och skapade fred i landet år 2002, efter decennier av inbördeskrig. För det är han respekterad. Men han tog sig också friheten att sätta en prislapp på sin insats. Sedan freden har han berikat sig själv, slagit ner på sin politiska opposition och placerat sin familj i maktpositioner.

När det stod klart att Lourenço skulle bli näste president fanns en fruktan han skulle fortsätta på den inslagna banan. Faktum var att allt pekade åt det hållet. Lourenço ansågs som lojal till den tidigare presidenten och kort innan valet förlängde dos Santos dessutom politiska mandat bland andra lojalister. Hans dotter Isabela dos Santos fortsatte som ledare för det statliga oljebolaget medan hans son, José Filomeno dos Santos, kontrollerade landets stora investeringsfond.

Därför förvånades många när Lourenço efter valet började rensa upp i de gamla leden. Han bytte hela styrelsen hos den stadsägda tidiningen Jornal de Angola. ”Publikservice ska tjäna folket, inte regeringspartiet”, ska han ha sagt. Han sparkade både Isabela och José Filomeno. Han avslutade ett kontrakt mellan den statliga TV-kanalen, den regimvänliga kanalen Zimbo och ett produktionsbolag som ägs av två andra barn till dos Santos. Därtill bytte han ut flera ledare bland myndigheterna, centralbanken inkluderad.

Nu är det förvisso så att, medan dos Santos svågerpolitik gjort sig tydligast genom hans familj, finns det fler liknande maktcenter som Lourenço ännu inte har utmanat. I synnerhet finns det starka kopplingar mellan generaler inom militären och diverse affärsverksamheter. Här är alltså gränsen mellan stat och näringsliv otydlig. Inte minst inom den kontroversiella diamantindustrin där flera människorättskränkningar rapporterats över åren. Den här delen av ekonomin, sägs det, fortsätter dessutom Isabela dos Santos att kontrollera.

Det är utan tvekan för tidigt att utvärdera president João Lourenço. Kanske har hans tidiga och snabba handlingar mot sin föregångares lojalister varit ett försök att få bukt med korruptionen. Kanske har det varit ett sätt för honom att ta personlig kontroll över viktiga maktpositioner. Angolas utmaningar är många och om João Lourenço är rätt person att frambringa förändring för majoriteten återstår att se. Vad som efterfrågas nu är en ekonomisk plan och en sådan verkar än så länge inte ha offentliggjorts.

Text: Erik Brattström, styrelseledamot i Afrikagrupperna samt tidigare programhandläggare och informatör för Afrikagrupperna i Angola 2012-2014.

Recommended Posts