Den globala gruvboomen har expanderat snabbt under det senaste decenniet. Den leder till landgrabbing som på flera platser hotar jordbruk och vattenförsörjning. Flera afrikanska länder har hamnat i råvarufällan. Ensidigt beroende av export av några råvaror, utan att det leder till utveckling av förädling, industri och jobb i landet. En majoritet av de råvaror som behövs för tillverkningsindustrin i EU importeras. Därför har EU tagit fram en råvarustrategi för att skydda produktion och jobb i EU. Där står att alla handelsavtal som förhandlas med andra parter måste syfta åt att ge EU billig tillgång till råvaror. Något som riskerar att låsa fast afrikanska länder som råvaruexportörer. Läs rapporten The raw materials race som beskriver hur EU använder handelsavtal för att få tillgång till råvaror.

Gruvnäringen i Sydafrika är en av landets absolut viktigaste industrier men är omgärdad av problem. Lokalbefolkningen i byarna kring platinagruvstaden Rustenburg saknar ofta vatten och sanitet, har undermåliga bostäder och upplever brister i kommunikationen med gruvbolagen. Gruvarbetarna utsätts för ständiga säkerhetsrisker i det dagliga arbetet och lönerna räcker inte till behoven. Svenska företagen Scania, Volvo, Atlas Copco och Sandvik har kopplingar till denna riskfyllda bransch.

AP-fonderna investerar i några av platinumföretagen, bla Lonmin som är det företag som driver gruvan i Marikana där 34 gruvarbetare sköts till döds av polis för att de strejkade mot förhållandena. Läs mer i rapporten Platinautvinning med risker

I Sverige har vi en mineralstrategi som går ut på att locka hit utländska investerare för att utvinna våra mineraler. Förhoppningen är att investeringarna kommer skapa jobb och befolka glesbygden. Skatten investerarna betalar är extremt låg. Konskevenserna för miljö och lokalbefolkning har även här lett till konflikter.

Demonstration i Marikana