Zimbabwe rising – en kupp eller inte en kupp? Del 1.

Afrikagruppernas programhandläggare Anna Ushamba, bor och lever idag i Johannesburg, Sydafrika, men har sitt ursprung i Zimbabwe där hon är född och uppväxt. I två blogginlägg delar hon med sig av hennes upplevelser och tankar kring vad som pågår i Zimbabwe idag. Här är del ett.

Zimbabwes kvinnor och män måste ta vara på det här ögonblicket. Som zimbabwier i diasporan är det viktigaste för mig att Robert Mugabe efter ett 37 år långt auktoritärt styre numera är en föredetting. Mugabe kom till makten 1980, när jag gick mitt andra år på gymnasiet. Även om ZANU-PF, Mugabes parti fortfarande existerar, hoppas jag att vi zimbabwier tar vara på ögonblicket för att kunna driva på verkliga demokratiska förändringar. Den kommande förändringen kommer att präglas av och bestämmas av Zimbabwes kvinnor och män, inte av politiska partier.

Vad hände före 2017 och hur växte motståndet mot regimen i Zimbabwe? Vi tar oss en titt bakåt i tiden…

2015
Itayi Dzamara, en mr-aktivist, inspirerad av bland annat den zimbabwiska författaren Tsitsi Dangarembwa, Ayi Kwayis ”The Beautiful ones are not yet born”, Mandela’s ”Long Walk to Freedom” och Martin Luthers tal lämnade in begäran till President Robert Mugabe i början av 2015 och uppmanade den gamle mannen att avgå. Itayi blev avvisad av säkerhetsskäl, men han gav inte upp. Itayi startade initiativet ”Occupy Africa Unity Square”, inspirerad av de arabiska upproren. Han greps och misshandlades av polisen. I mars 2015 kidnappades Itayi Dzamara av fyra män i ett omärkt fordon när han kom ut från en frisör i sitt bostadsområde. Itayi har inte setts till sedan dess.

Prästen Patrick Mugadza valde under en ZANU PF-konferens i Victoria Falls den andra veckan i december att demonstrera med en affisch med bibelverser. På affischen kunde läsas: ”Herr President, folket lider. Ordspråken kapitel 21 vers 13. säger: ”Den som stänger öronen till de fattiges skrik kommer också att gråta ut och ingen kommer att svara.”” Staten hävdade att Mugadzas uppförande var kriminellt. Han greps och tillbringade tre veckor i fängelse då han inte kunde betala borgen på 500 USD.

2016
Den 14 april anordnade MDC (Movement for Democratic Change) demonstrationer mot Mugabes regim. MDC-presidenten citerades i en av de lokala tidningarna ”Vi är här för att berätta för Mugabe och hans regim att ni har misslyckats. Vi kräver inte ett störtande av regeringen … Vi kräver en värdig avgång av Mugabe”.

Bara fyra dagar senare, den 18 april, under det 36:e firandet av Zimbabwes självständighet, höll Mugabe tal till folket. Patson Dzamara tog sig förbi alla säkerhetsmännen, ställde sig framför Mugabe med en gammal kartongbit med texten: ”Oberoende men inte fri; Var är min bror Itayi?” De mycket ökända CIO- Central Intelligent Officers förde bort Patson, misshandlade honom och släppte honom därefter.

Linda Masarira är en politisk kvinnlig aktivist som har varit i fängelse flera gånger för att hon har kritiserat Mugabe. Masarira har varit med och skapat #Tajamuka och Zimbabwe Women in Politics Alliance. Hon organiserade också initiativet ”Occupy Unity Square” där de tillsammans krävde att Mugabe skulle gå. Tanken var att skapa en plattform där kvinnor, oberoende av politisk tillhörighet, tillsammans ska kunna utmana sociala stereotyper just för att kvinnors röster inte hörs. Masarira dömdes, för att ha hindrat och äventyrat fri rörlighet för personer och/eller fordon under protesterna #ShutdownZim2016. En manlig domare som dömde Masarira, gav henne epiteten ”en ökänd aktivist” och ”en social media-agitator”. (Nehanda Radio 5 mars 2017).

I april gjorde prästen Patrick Mugadza ytterligare en solodemonstration. Denna gång på gågatan i Harare, där han band fast sig på en stolpe samtidigt som han höll ett kors i ena handen och en bibel i den andra. Hans budskap var högt och tydligt och han uppmanade zimbabwierna att stå upp och protestera mot landets avhumaniserande system. Mugadza blev inte arresterad den här gången.

I mitten av juli 2016 organiserade Evan Mawarire genom #thisflagmovement och andra grupper som #Tajamuka, ett flertal protester på sociala medier. Mawarire inspirerade tusentals när han lade upp en video med hashtagen #ThisFlag i april 2016. Videoklippet av honom som beklagar landets ekonomiska och sociala smältning, korruption och mänskliga rättigheter, ledde till flera anti-statliga protester och storskaliga åtgärder som förlamade städer runt om i landet blev snabbt viralt. Zimbabwier i diasporan höll också protester i flera länder till stöd för protesterna på plats i Zimbabwe. Jag deltog i protesterna vid Zimbabwes ambassad i Pretoria i juli 2016.

Zimbabwes myndigheter arresterade dussintals demonstranter som deltog i protester spridda över hela landet. Evan Mawarire arresterades, släpptes sedan fri och gick i exil i USA. Han kom tillbaka till Zimbabwe några månader senare, och många Zimbabwier kritiserade honom att han hade sålt ut kampen. Han arresterades vid hans återkomst tidigt i år för att påstås undergräva en konstitutionellt vald regering och ”uppkalla offentligt våld och kriminalisera den zimbabwiska flaggan”. Den 30 november 2017, uppträdde Mawarire inför domstolen, men ansågs vara friad från alla anklagelser.

Motsättningar i ZANU PF
Under tiden uppstod motsättningar i ZANU PF. Under 2014 påbörjade, bland tidigare vicepresidenten Joice Mujuru och tidigare justitieminister Emmerson Munangagwaa (som nu är president) och den före detta first ladyn: Grace Mugabe en successionsplanering för att ta över efter Mugabe. Mujuru förlorade striden mot Munangagwa. Därefter påbörjades en ny maktkamp mellan Munangagwas fraktion (Lacoste) och Grace Mugabes fraktion Generation 40. I oktober meddelade Munangagwa offentligt att han hade förgiftats av fiender som ville röja honom ur vägen. Den 6 november avsatte Mugabe den tidigare vice presidenten, som flydde över gränsen till Sydafrika och fruktade för sitt liv. Krigsveteranerna rensades ut inom partiet av G40, medan ungdomarna betraktades som ett tillskott och stöddes av G40. G40 hade redan påbörjat överlämningen av makten, och att Grace Mugabe skulle utses till nästa vice president.

ZIMBABWE RISING……. A coup or not a coup? Zimbabweans women and men must take the MOMENT. (Part 1)

As a Zimbabwean living in the diaspora, the most important thing for me is that Mugabe is a goner, after 37 years of draconian, authoritarian rule. Mugabe came into power when I was in my second year in high school, in 1980. Although ZANUPF is still exist, I am hopeful that as Zimbabweans we have to seize the current moment to push for real democratic changes. That change will be defined by Zimbabwean women and men and not political parties.

What happened prior to 2017, regarding the building up of small pockets of resistance in Zimbabwe? Here is a flashback….

2015
Itayi Dzamara, a human rights activist, inspired by the works of a Zimbabwean writer, Tsitsi Dangarembwa; George Orwell’s Animal Farm, Ayi Kwayi’s ‘The beautiful ones are not yet born”, Mandela’s ”Long Walk to Freedom” and Martin Luther’s speeches handed in a petition in person to Mugabe in early 2015 urging the old man to step down. Itayi was turned away by security details. Still determined, Itayi budded the ”Occupy Africa Unity Square” initiative, borrowed from the Arab uprisings. He was arrested and beaten up by police, and the last straw was in March 2015, when he was abducted by four men in an unmarked vehicle when he was coming out of a barbershop in his residential area. Itayi has not been seen up to this day.
Patrick Mugadza, a cleric, staged a simple protest during a ZANU PF party conference in Victoria Falls in the second week of December with a poster a poster with bible verses. The placard read: ”Mr President, the people are suffering. Proverbs chapter 21 verse 13.” The Bible verse says, ”Whoever shuts their ears to the cry of the poor will also cry out and no one will answer”. The state argued that Mugadza’s conduct amounted to criminal nuisance. He was arrested and spent three weeks in jail after failing to raise a bail of USD500. The Zimbabwe Human Rights had to apply for a lesser bail of $50, and the lower court had to refer the case to the the Constitutional court. The case was dismissed.

2016
On 14 April, the MDC organised demonstrations, against the Mugabe regime. The MDC President was quoted in one of the local newspapers saying: ”“We are here to tell Mugabe and his regime that you have failed. We are not demanding an overthrow of the government… We are demanding a dignified exit for the tired Mugabe”. Another one-man demonstration was held, by Itayi’s Dzamara’s brother, Patson.

On 18th April when Mugabe was addressing his supporters during the 36th commemoration of Zimbabwe’s independence, Patson Dzamara , a brother to Itayi, walked past all security men and stood before Mugabe holding an old card board, with the inscription: ” Independent but not free; Where is my brother Itayi?”The much feared and notorious CIO- Central Intelligent Officers took Patson away and brutally assaulted him and released him without charge.

Linda Masarira is a political female activist, who has been in jail several times for criticizing Robert Mugabe. She was instrumental in the formation of #Tajamuka and the Zimbabwe Women in Politics Alliance. She also organized the “Occupy Unity Square” initiative that called for Mugabe to go. The idea was to provide a platform for women to come together irrespective of political affiliation to challenge social stereotypes., because women’s voices are not heard. Masarira was convicted for allegedly obstructing or endangering free movements of persons or vehicles during the #ShutdownZim2016 anti-government protests. A male magistrate, convicting Masarira, labelled the pro-democracy campaigner “a notorious activist” and “a social media agitator.” (Nehanda Radio 5 March 2017).

In April, again, Patrick Mugadza, the clergy did a solo demo in the pedestrian street in Harare, where he chained himself to a pole while holding a cross in one hand and a Bible in the other. His message was loud and clear urging Zimbabweans to stand up and speak against such dehumanizing system. Mugadza was however not arrested this time around.
In mid-July 2016, Evan Mawarire, through #thisflagmovement, and other groups like #Tajamuka organized protests through social media. Mawarire, inspired thousands when he posted a video with the hashtag, #ThisFlag, in April, 2016. The video clip went viral clip of him lamenting against the country’s economic and social melt down, corruption and human rights abuses, led to several anti-government protests and large-scale strike actions that paralyzed cities around the country. Zimbabweans in the diaspora also held protests in the several countries in support of the processes happening at home. I also took part in the protests at the Zimbabwean Embassy in Pretoria in July 2016.

Zimbabwean authorities arrested dozens of protesters as anti-government protests spread across the country. Evan Mawarire was arrested and later on freed and he immediately went into exile in the United States of America. He came back to Zimbabwe some months later, and many Zimbabweans criticized him that he had sold out the struggle. He was arrested upon his return early this year for allegedly subverting a constitutionally elected government, and “inciting public violence and criminalizing the Zimbabwean flag. Today, 30th November 2017, Mawarire appeared before the court, but was cleared of both charges.

Meanwhile, while pockets of resistance were building up, ZANU PF was in a self-destruction mode. The opera started in 2014, when among former Vice Presidents Joice Mujuru and former Justice Minister Emmerson Munangagwaa and the former first Lady Grace Mugabe began the succession to former President Robert Mugabe. Mujuru lost the succession battle with Mnangagwa after being evicted from the party in 2015, beginning a new power struggle between Munangagwa’s Lacoste faction against Grace Mugabe’s Generation 40. In October, Munangagwa publicly announced that he had been poisoned by enemies who wanted to eliminate him. On 6 November, Mugabe fired the former vice president, who skipped the country to South Africa, fearing for his life. The G40 continued to wield more power than Lacoste, as was displayed at the youth interface rallies they held, where Grace Mugabe humiliated Lacoste members in front of huge crowds. Battle lines were drawn between the various groups in the party. The war veterans were purged, while the youths were regarded as the vanguards and were supported by the G40. The G40 had already shown steps to ascendancy, and that Grace Mugabe would be appointed the next vice President.

Text: Anna Ushamba Programme Officer,Afrikagrupperna, South Africa
Picture: Harare skyline

Recommended Posts