Kampen om Afrikas resurser – Del 1

Just nu pågår seminarieturnén Who has the right to land? i Sverige och Norge.  Afrikagrupperna tillsammans med representanter från våra partnerorganisationer och lantbrukare från Moçambique besöker Oslo, Göteborg och Stockholm för att diskutera landrättigheter och hur dessa ofta sätts på spel vid jordbruksinvesteringar. Ämnet är högaktuellt även i Johannesburg där vi har vårt regionkontor och där civilsamhällesorganisationer från södra Afrika ofta samlas för att utbyta information, idéer och tankar. Ett av de senaste sammanträdena kopplat till just landrättigheter var Permanent Peoples’ Tribunal on Transnational Corporations – en mötesplats där organisationer får presentera fall där de kämpar emot multinationella företag som har stridit mot mänskliga-och miljörelaterade rättigheter.

No To ProSavana Campaign
Fallen som tas upp i Permanent Peoples’ Tribunal är tämligen komplexa. Nästan alla handlar om småskaliga bönder eller utsatta grupper som har blivit fråntagna mark av företag (ofta i samarbete med regeringar) som vill investera i storskaligt jordbruk. På grund av parternas ojämlika förhandlingsstyrka är tribunalen i många fall den enda platsen där de utsatta grupperna får uttrycka deras vilja och få stöd i deras kamp mot storföretagen.

Ett av fallen som togs upp i tribunalen i år växte fram som en reaktion på avtalet ProSavana Programme som Afrikagrupperna tidigare har skrivit blogginlägg om. Avtalet utformades mellan de moçambikiska, brasilianska och japanska regeringarna under 2007 med syfte att investera i industriellt jordbruk längs Nacala-korridoren i Moçambique. Regionen där projektet skulle implementeras är en av de mest befolkade i landet, till stor del på grund av områdets bördiga mark. Vid programmets utformning var landytan redan ockuperad av bönder som livnär sig och försörjer sina familjer på deras matproduktion. Trots böndernas starka beroende av marken fastställdes ProSavana programmet utan någon medverkan av civilsamhället. Redan vid projektets lansering började därför ett motstånd växa fram, vilket kom att kallas för No To ProSavana Campaign. Idag är No To ProSavana en internationell kampanj som ett 100-tal organisationer har anslutit sig till. Tillsammans ifrågasätter de programmets strategier och hur bestämmelser har gjorts på en hög politisk nivå utan överseende för de invånare som bor och arbetar på marken.

Fallet No To ProSavana presenterades för en välrenommerad jury i tribunalen. Jurymedlemmarna hade alla lång erfarenhet inom frågor gällande politisk ekonomi, fred-och konflikt, hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, landrättigheter, utvinningsindustrier och annat påverkansarbete. Under deras presentation av fallet skildrade representanterna för No To ProSavana-kampanjen hur ProSavana utformades, där de som i högsta grad skulle påverkas av investeringarna blev exkluderade från alla förhandlingar. Affären mellan regeringarna karaktäriserades istället av brist på transparens, hemlighetsmakeri och illegitimitet. Representanterna menade på att befolkningen i regionen kräver en integrerad förhandling där de också får vara delaktiga. Att implementera ett program som ProSavana utan invånarnas vetskap eller delaktighet strider mot deras rätt till samförstånd samt deras rätt till land. I nuläget har mer än 200 bönder förlorat sin mark på grund av regeringens investeringsbeslut på marken. Dessa bönder har blivit avlägsnade från deras fruktsamma mark till mindre bördiga områden och således har bönderna förlorat sitt levebröd och möjligheterna att försörja sina familjer. ProSavana utgör alltså ett fall av landgrabbing och kränkningar mot mänskliga rättigheter.

Ytterligare ett problem som presenterades i tribunalen är att ProSavana inte producerar mat för lokalbefolkningen utan för export till den internationella marknaden. Bönderna som lever i området har en helt annan vision för jordbruket där – de vill ha stöd för att utveckla sina odlingar och ha tillgång till marknader för att sälja sina produkter odlade på traditionella frösorter.

Ett rådande problem med Afrikas tillgångar
Fallet ProSavana är skäligen representativt för den pågående kampen om Afrikas resurser. Internationella företag som ser möjligheterna till vinst i länders fruktbara mark eller mineralrika gruvor, men förbiser lokalbefolkningarnas rätt till sitt eget land och sina naturresurser.

No To ProSavana kampanjen och andra, liknande rörelser fortsätter att kämpa för sina rättigheter och för företags skyldigheter vid investeringar.

Del 1 av 3
Tycker du detta var intressant? Vill du lära dig mer om kampen för land och matsuveränitet? Detta är den första delen i en bloggserie om tre delar som behandlar kampen om Afrikas resurser. I efterföljande delar kommer du att få läsa om organisationers kamp mot storföretag i södra Afrika (och varför den är så viktig) samt vilka risker jordbruksinvesteringar kan utgöra för småskaliga bönder och deras odlingar.  Så glöm inte att kika in här under veckan för att lära dig mer om några av Afrikagruppernas mest centrala frågor!

Recent Posts