Småskaliga jordbruk sköts av kvinnor

Vem har rätten till mat? Förespråkare av matsuveränitet måste systematiskt ta itu med könsdiskriminering och genus, som en strategisk aspekt inom konceptet och inte enbart som en mobiliserande ideologi om någon förändring ska kunna ske.

Detta är del tre av tre i vår artikelserie om rätten till mat och kopplingen till genus. Del ett:  och del två:. Artikelserien är skriven av Matilda Johansson, praktikant på Afrikagruppernas partnerorganisation SPP.

Dagens livsmedelsfördelning skapar orättvisa konsekvenser: klyftor mellan fattiga och rika ökar, bönder tvångsförflyttas från sin mark för att ge plats åt odlingar vars produkter exporteras och matpriser upplever stora fluktuationer vilket skapar en problematisk köpkrafts dynamik för individer.

Matsuveränitets vision om livsmedels- och jordbruksproduktion byggt på agroekologi, mångfald, demokrati, suveränitet och rättvisa är onekligen attraktivt, men också viktigt då bönder ges inflytande och kan visa vägen för hållbart jordbruk samt förhindra stora företags ägande av mark och fröer. Dock finns det finns element inom konceptet som kan behöva granskas, speciellt i relation till genus och jämställdhet.

Genusproblematik och matsuveränitet
Matsuveränitet som en idé för alternativa livsmedelssystem och som en global sociala rörelse har sedan sin start varit i konstant utveckling. Konceptets krav på radikalt politiska och sociala förändringar inom livsmedel- och jordbrukssystem kräver en adressering av genusrelaterade ojämställdhet och maktrelationer inom dessa system. Det finns argument i konceptet som nämner jämställdhet mellan könen och erkänner kvinnors roll och rättigheter inom livsmedels- och jordbruksproduktion samt beslutsfattande organ. Sådana argument krockar dock då ett stort fokus inom matsuveränitet läggs på familjejordbruk vilket skapar flerdimensionell problematik.

På landsbygden söker män jobb utanför livsmedels- och jordbrukssektorn och de flesta familjejordbruk sköts därför av kvinnor, trots att dem varken har rätt till land eller andra tillgångar. Mer specifikt föreskriver familjejordbruk varken autonomin, suveräniteten eller medel för kvinnor att förverkliga sin potential som jordbrukare.

– Efter att min man gick bort har jag fått ansvaret över vårt lilla samhälles jordbruk vilket är problematiskt då jag inte har samma rättigheter som han hade när han levde […] om han tog ett beslut lyssnade och respekterade samhället, människor lånade dessutom ut sina redskap och kom alltid med råd och tips. Nu när jag är ansvarig ifrågasätts alla mina beslut och människor försöker konstant underminera mig […] hur kan dem förvänta sig ett gott ledarskap eller ett produktivt jordbruk om dem behandlar mig såhär, säger Lillian Krieger, jord- och skogsbrukare från Västra Kapprovinsen.

Implementation av jämställdhet: hur ska vi lyckas?
Att enbart uttrycka ett stöd för jämställdhet duger inte. De dagliga problem och motgångar som kvinnor möter är strukturella och djupt rotade. Därför behöver dem uppmärksammas mycket tydligare i konceptet genom en identifiering och analys av existerande genusskillnader. Då matsuveränitet ämnar till att vara ett enande koncept inom rörelser och mobiliserande kampanjer kan genusskillnader och olikheter lätt suddas ut. Det är viktigt att kunna se kvinnor inneha olika roller inom livsmedels- och jordbrukssektorn för att motverka en homogenisering som bortser genusdimensioner. Att förstå och analysera dynamiken i genusskillnader bör bli en central aspekt inom matsuveränitet. Det är också viktigt att konceptet förlikar sig med den inneboende motsägelsen i ’vi är alla lika’ diskursen. Matsuveränitet bör istället uppmärksamma ojämställdhet, patriarkaliska relationer och klassbaserade skillnader. Förespråkare av matsuveränitet bör angripa sådana skillnader systematiskt för att kunna lyckas med implementationen av konceptet i olika kontexter.

Då frågan om jämställdhet är en central pelare inom matsuveränitet bör konceptet uttryckligen uttala sig om lika rättigheter mellan män och kvinnor; en lätt antydan eller indikation är inte tillräckligt. För att jämställdhet ska kunna avnjutas utan kompromisser krävs en holistisk ansats. Matsuveränitet bör dessutom arbeta för kvinnors deltagande i beslutsfattande organ för att avvisa den merkantilistiska, kapitalistiska och neo-liberala kultur som genomsyrar dagens samhällen.

– Jag känner mig optimistisk inför framtiden […] uppmärksammandet av sexuella trakasserier och skapandet av ’Metoo’ har resulterat i öppna konversationer om hur det är att vara kvinna i dagens samhälle. Om jag nu pratar om motgångar som jag möter i min aktivism på grund av att jag är kvinna lyssnar människor […] om vi inte lyssnar på varandra kan vi inte förändra det samhälle vi lever i, säger Chuma Mgcoyi, matsuveränitetsaktivist bosatt i Kapstaden, Sydafrika.

Läs mer:
Afrikagruppernas arbete med Mat, mark och fröer
Läs mer om och skriv under Fröaktionen – ett initiativ av Afrikagrupperna
Rapporten Vem har makten över maten?
Rapporten Fröer – en fråga om frihet och försörjning
Vem nås av Metoo och vem röst hörs?

Recommended Posts