Ojämlik resursfördelning drabbar kvinnor

Vem har rätten till mat? Trots det faktum att kvinnor bidrar till nästan 70 procent av jordbruksarbetet fortsätter de att stå för över 60 procent av världens hungriga. Könsdiskriminering begränsar kvinnliga jordbrukares tillgång till bland land, fröer och kredittjänster.

Detta är del två av tre i vår artikelserie om rätten till mat och kopplingen till genus. Del 1 – Hunger inte en fråga om tillgång till mat publicerades förra lördagen och del tre publiceras lördagen 24/11. Artikelserien är skriven av Matilda Johansson, praktikant på Afrikagruppernas partnerorganisation SPP.

Ojämställdhet är ett multidimensionellt och mångfacetterat begrepp i vilket genus är en viktig aspekt. För att förstå genus är det viktigt att identifiera begreppet som en social konstruktion som skiljer sig från kön. En persons kön är deras biologiska attribut medan genus utgör en uppsättning av egenskaper och relationer som relaterar till ens biologiska kön, men även sociala relationer och strukturer. Dessa i sin tur är konstruerade genom sociala interaktioner och varierar mellan tid, rum och kultur. Studier av genusrelationer kan utforska roller, ansvarsområden, tillgång till resurser, med mera inom samhällen. Ojämställdhet mellan kvinnor och män kan lätt identifieras och exemplifieras genom att ställa grundläggande frågor som: Vem bestämmer tillgången till resurser? Vem drar nytta av dessa resurser? Hur ser arbetsfördelningen ut? Dock är det viktigt att poängtera att genus inte är den enda socialt skapade kategorin som influerar personers aktiviteter eller positioner; andra kategorier inkluderar ålder, klass, etnicitet och sysselsättning.

Kvinnors betydande roll inom livsmedels- och jordbrukssektorn
Genusrelationer påverkar både globala och lokala livsmedelssystem, samt produktion. Trots att kvinnor har betydelsefulla roller inom livsmedels- och jordbrukssektorn världen över brukar de ha ojämlik tillgång till mark och andra produktiva resurser inom jordbruk som arbetskraft, kapital och utbildning. Sambandet mellan mat och genus blir tydligt vid en förståelse av makt och kontroll inom det globala livsmedelssystemet. Antalet kvinnliga arbetare inom livsmedels- och jordbruksproduktion har under de senaste 40 åren ökat markant världen över då män söker jobb utanför sektorn. Enligt FAO utgör kvinnor mer än 43 procent av den totala jordbruksarbetskraften i utvecklingsländer. Som ett resultat kan vi vittna om en feminisering av jordbruk- och livsmedelssektorn.

Kvinnor och män behandlas inte lika, i varken offentliga eller privata sammanhang. Från matlagning till städning, till att hämta vatten och ta hand om barn, utför kvinnor två och en halv gånger mer obetalt hushålls- och vårdarbete än män vilket påverkar kvinnors deltagande i arbetsmarknaden. 60–80 procent av världens bönder är kvinnor och producera 90 procent av maten på den afrikanska kontinenten. Trots detta visar nya studier att kvinnors arbete inom livsmedels- och jordbrukssektorn är obetalt . I Sydafrika lever dem flesta kvinnliga jordbrukare i en vardag kantad av cyklisk fattigdom och evig kamp med betydligt sämre levnadsstandard än män. Resurser nödvändiga för jordbruk fördelas inte jämlikt mellan män och kvinnor i landet.

Fördelning av land
Frågan om land är ett talande exempel om ojämlik resursfördelning. Kvinnor äger i regel mindre mark än vad män gör. I vissa kontexter kan det vara så lite som 2 procent av kvinnor som äger land. Brist på tryggt boende och besittningsrätt påverkar miljontals människor världen över, men kvinnor påverkas extra då tradition och sedvänja kan neka dem rätt till mark och egendom. Politik och lagar förhindrar kvinnor att köpa mark, äga ett hus eller ha kontroll i beslutsfattning gällande mark- och bostadsfrågor.

– Tänk om jag hade haft samma rättigheter och tillgång till mark som männen har i vårt samhälle […] att få äga landet jag brukar på skulle innebära makt; jag vill själv kunna ta beslut om vad jag ska odla och inte styras av andras beslut, säger Jolene Scholdz, jordbrukare från Kapstaden, Sydafrika.

I Sydafrika är endast 15 procent av landägare kvinnor. Dock skiljer sig landet från normen då kvinnor enligt lag får äga och ärva land, det vill säga görs ingen legal skillnad mellan könen. Sedan 1913 har landets lagstiftande system systematiskt nekat svarta sydafrikaner deras rättighet att äga mark, men även att bosätta sig och odla. Landreformer betraktas därför som ett steg i rätt riktning i skapandet av en rättvis ekonomi och ett rättvist samhälle. Likväl försummas kvinnliga småskaliga jordbrukare och deras svårigheter i att få tillgång till och säkra mark. Många upplever en oro i att säkra fortsatt tillgång till land, men också problem med att formalisera egendomsrättigheter eller leasingavtal, press på att säkerställa en produktivanvändning av mark för att demonstrera lönsamheten i sitt jordbruk, samt otillräckligt socialt stöd. Lagar, principer och program som utvecklats för att hantera landreformer i Sydafrika har dock förbisett andra källor av sårbarhet än klass och ras vilket har påverkat landets livsmedels- och jordbrukssektor.

Fröers relevans för matsuveränitet
Genus kan även influera användning av fröer, till exempel användning och bevaring. Det småskaliga jordbruket är baserat på bönders sparande och handel av lokala fröer som anpassat sig till lokala förhållanden. De fröer som odlas ger näring och försörjning åt både bonden och samhället bonden bor i. Idag kontrollerar fem företag 75 procent av utsädet som säljs världen över. Detta har inneburit en premiering av hybridfröer som patenteras av företaget som producerar dem. Fröer väcker frågor angående ägandeskap, frösorter, bevaringsmetoder, och vilken mat som produceras och för vem. Fröer är därför en central aspekt inom matsuveränitet och ett lokus av diskursiva artikuleringar.

– Fröer representerar rätten till att välja vad vi vill äta och bestämma hur vi vill producera våra livsmedel. Att kunna återanvända fröer från tidigare år ger mig även en känsla av makt, kontroll och självbestämmande, säger Chuma Mgcoyi, matsuveränitetsaktivist bosatt i Kapstaden, Sydafrika.

Kvinnliga bönders dagliga kamp
Andra dagliga problem kvinnliga jordbrukare möter är brist på säker vattentillgång, begränsad tillgång till verktyg, teknik och information, liten tillgång till formell kredit, och osäkra anställningsavtal samt att dem utnyttjas som obetald arbetskraft. Trots att kvinnor har en betydande roll i produktion, distribution och förberedning av mat har dem begränsad kontroll över produktiva resurser. En bidragande faktor är att kvinnor arbetar och lever i samhällen som är byggda och styrda av patriarkala genussystem som menar att kvinnor är irrelevanta och oansenliga, speciellt i relation till livsmedels- och jordbruksproduktion.

– Tidigare i mitt liv har jag varit tyst […] ofta på grund av män. Men nu, då jag vet att jag inte är ensam i kampen om att äga min mark eller kunna bestämma vad jag vill odla och bruka tänker jag inte vara tyst längre. Då jag vet att jag har ett systerskap som stöttar mig tänker jag göra min röst hörd tills jag får det jag har rätt till; nämligen att äga marken där jag lever och odlar, säger Jolene Scholdz, jordbrukare från Kapstaden, Sydafrika.

Läs mer:
Afrikagruppernas arbete med Mat, mark och fröer
Läs mer om och skriv under Fröaktionen – ett initiativ av Afrikagrupperna
Rapporten Vem har makten över maten?
Rapporten Fröer – en fråga om frihet och försörjning

Recommended Posts